8/4  Vi ska kryssa till tre öar med Aigina Glory. Och hälsas välkomna av hurtig värdinna. Första anhalten blir Poros. Tyvärr är ett soldis som övergår till tät dimma mellan oss och den vackra utsikten över arkipelagen! Här finns bara 4000 inv. och i den lilla pittoreska hamnstaden tog butikerna vid där landgången slutade. Oemotståndligt! Sen fick vi mistlurande smyga vidare på vattnet. Tjocka!! Vi var några lyckligt lottade som fick se en delfinshow med äkta amatörer. Hydra, nästa anhalt, har två fordon; borgmästarbilen och sopbilen. Men kattor har man kolossalt många, och åsnor måste man ha, för uppåtlutande transporter. I den enda orten, formad som en amfiteater, myllrar det av pittoreska gamla hus, ofta bebodda av prominenta personer, konstnärer, författare och musiker. I hamnen ligger flera lustjakter än fiskebåtar. Guldsmeds-butiker glimmar, tavernorna lockar också. Men, from som jag är, letade jag mig in i den ljuvliga kyrkan och snusade på blommande apelsinträd på "prästgården". Det är här man vill bli akterseglad!

Men man blev hungrig och klev ombord till en härlig lunch med en massa plockmat, man kunde t.ex. specialisera sig på friterad bläckfisk. På Aigina, atenarnas sommarviste, kunde man åka antingen historisk eller natur-busstur, båda i rasande fart på slingriga serpentinvägar. En del gick helt sonika och tog sig ett dopp! Denna fromma ö hade på medeltiden haft 360 kapell, nu finns husrester och 40 kapell kvar, med sevärda väggmålningar. Man är kända för sina pistaschodlingar, fiskrestauranger och det vackra Afeatemplet. Det doriska templet har 23 kolonner kvar och är från 400 f.Kr. Det ingår i Den heliga triangeln tillsammans med Partenon (rakt mitt emot) och Poseidontemplet, på Kap Sunion, åt höger. Det byggdes på gammal kultplats, där man dyrkat en lokal jaktgudinna som rymt hit från Minos. Det var ett tack till Afea/Minerva för segern vid Salamis och en förövning till Partenonbygget. Målningar och skulpturer försvann till Tyskland på 1800-talet. Detta tempel var det rikaste av de tre! Vi tyckte att det var skönt beläget i en pastoral idyll, och man fick en härlig rymdkänsla med havet runt om.

Greklands största kyrka ligger här, strax nedanför ett kloster som är en välbesökt vallfartsort med många reliker. 1963 helgonförklarades de resandes beskyddare m m, munken Nektários, som bodde här 1904-1920. Nu finns den helande källan kvar (man tog en rejäl slurk), 22 nunnor och hem för föräldralösa också. Vackert långkjolade gick vi in och tittade på det vackra klostret och votivgåvorna.

Båtens artister var duktiga, men kontrasterna blev för stora när man placerades vid ringside för att se på sång och dansshow och ropa: -Opa, opa! Okey, vad skottar har på sig under kilten vet jag fortfarande inte, men att greker är dubbelgarderade under fustanellan är jag säker på. Många medresenärer visade sig vara riktiga "zorbas" och Michelle charmade hela publiken. Anders son Alex var inte dubbelgarderad i ett av sina trappskutt utan bröt "garden" på två ställen. Men med oss hade vi precis en sådan doktor som en bruten gosse kan önska sig: Britta Nordmark, blid och med bandage och mitella försedd. Enligt hörsägen fanns på Atens ortopediska avd. precis sådana läkare som mammor kan önska sig!

9/4  Vi for till Arkeologiska nationalmuseet i Aten, tyvärr hade vi inte abonnerat! Jag försökte hänga på Niki men lyckades inte alltid, och det fanns så mycket som distraherade mig. Såg ni också det här: Tre meter höga arkaiska kvinnostatyer av sten, med tydlig orientaliskt påverkan, från Artemiskulten (700-480 f Kr.). De var stelt stående eller gående, med knutna händer, få veck på klädnaden, enkla drag, "antydda" öron, fingrar och tår och mandelögda. Keramiken är nu svart på röd botten i enkla geometriska mönster. Guden från havet, bronsstaty 460 f Kr. funnen i havet; Zeus med spjut eller Poseidon med harpun? Han har magmuskler i 400-talsstil och armen lyft i koncentrerad kastställning. (Gjord på 500-talet hade han bara haft tre raka magstreck att stoltsera med.) Stilen är sträng, kontraposto och S-form med kläder i stela veck hör hit. Här är guden starkt förkroppsligad och också mera individuellt gestaltad. Vi fick höra om hur en sur, nyss örfilad gosse, hämdgirigt sladdrat om denna fiskarfångst för polisen i Cap Artemision. Det var tur! Eupheb, ung vacker gosse i kontraposto, vilande på ena foten med tendens till hellenistisk stil. Man blundar inte för naturen men idealiserar den.

Myrons Diskuskastaren i fullt utvecklad hellenism = ung. mellan 323 och 146 f. Kr. (Andra hellenistiska skulptörer var Lysippos; Herkules i Kassel, Praxiteles; Hermes med Dionysosbarnet, och Skopas; Pergamonaltaret). Den späde gossjockeyn till häst, 100 f Kr. saknar helt idealiseringen och är nästan barockt förvriden i sin iver att vinna, men satt han verkligen på den hästen när han vann? Grav-lekyt, hög keramikvas med ett handtag, på vilken sörjande fader såg dottern ledas mot dödsriket av Hermes. Man hade brudens rituella badvatten i en speciell lekyt, men om hon dog ogift blev den hennes gravurna. Man begrov barn eller offrade i sådana urnor. De var vackra exempel på svartfigurig keramik (500-400 f Kr). Som tredje dekorteknik kom den mera avancerade vitfiguriga, som målades på svart botten och bara gick att ha som prydnad. Tack vare dessa vasmålningar kan vi se hur deras dagliga liv tedde sig. Det är den enda bildkonst vi har från antiken, förutom Fayyum-porträtten (egyptiska mumiebilder) i äggtempera, och väggmålningarna. Här fanns kopian av Fidias 12 m höga Pallas Athena från Partenon. Lite väl färgstark tycker nutida betraktare. På flera gravstenar till kvinnor såg man dem lämna över smyckeskrin eller en ring, symbol för solen, till en yngre kvinna. Vi såg en Pan-staty som emellertid inte var så ful att den skapade Pan-ik. Såg ni att på en av de detaljerade statysocklarna spelade man landhockey?

Under den första högkulturen på europeisk jord, den Minoiska, var det Krakatua x 3-utbrott på Santorini 3.500 f Kr. Halva ön försvann. (Atlantismyten?) Men under 30 m vulkaniskt material fanns totalplomberade 2-3-vån. hus. Man har sprutat in gips i hålrummen efter det organiska materialet, och fått kopior av dåtida sängar, husgeråd, möbler osv. Och vilka fresker man fört hit! 1000 år äldre än de vi tidigare skådat. Underbara liljor, svalor, gaseller, apor, fiskare, kvinna med röda öron och rejäl och blottad barm, boxare med jävlar-anamma i ögonen och en behandskad hand och båtar i festprocession. Så såg vi Guldmasken från Mykene, och underbara smycken bl a örhängen som var identiska med dem som den minoiska kvinnan bar när hon avbildades på väggen hos en borgare på Santorini. Och vi vet ju att det blev ett maktcentrum i Mykene efter vulkanutbrotten på öarna... Här fanns räkenskaper från kung Nestors rike gjorda i linera B på våta lertavlor som råkade brännas, fast det inte varit skrivarens mening. Här fanns massor av olika sigill, mynt, pärlor och småprylar. Numismatiker, filologer och lingvister kan ha fullständiga orgier i detta hus med 26.000 mynt och 12.000 stenar med inskriptioner. Men vi har inte sådana laster utan gick till kykladkulturens sal med ljuveliga 5000-åriga statyetter. Detta gav oss mersmak...

Så åkte vi till skeppsredaren, konstsamlaren och borgmästaren i Paiania, Mr. Vorres utställning och hem. En privat manifestation som tagit 21 år att knåpa ihop. I strålande solsken tar han emot oss på sin med skulpturer och bassänger inredda förgård. Han berättar om hur infrastrukturen i ett litet land som Grekland och Sverige, begränsar konstflödet. Hur grekiska konstnärer dessutom kroknar under det antika arvet. Hur Paris varit och är!! deras Mecka och hur han försökt sprida deras verk genom att ställa ut t ex. i Finland och genom sina visningar här. En av vakterna sa att här kan vara 1000 besök på en månad. Mr Vorres var karismatisk och underhållande, och stack inte under stol med att han var övertygad ateist! Samlingen har ingen gemensam nämnare, röd tråd, utan mr. Vorres har handlat få verk men av många av de ledande konstnärerna. Lars misstänkte att det låg ekonomiska aspekter bakom inköpen, att han fördelat riskerna, och tyckte nog att Cornelis var mera italienare än grek. Eftersom här fanns en så otrolig variation är det svårt nämna enskilda verk, jag blir, som vanligt, personlig; tyckte om altartavlan med moderna dinglande votivplattor, fick respekt för ett collage (Chryssa) när jag såg att det var gjort 1931, fastnade framför en kuslig Kristus med korset där publiken var ena riktiga fulingar, tyckte det var roligt att höra om hur porträttet av honom själv "födande" ett par mansben och med ett guldträd till huvud, hade gjort skandal som julkort till vännerna! Skaran av vänner decimerades... Så fanns skulpturerna: Den fjättrade Prometeus och Hell and Paradise m fl. Så fanns framförallt hans härliga flödande kommentarer t ex: -Everything here are surprises! Nåja. Vi fick besöka hans bostad, den officiella delen. En del hus är 200 år gamla och kombinerar kvarn och stall med boningshus på andra våningen. Här finns marinmålningar, ostindiskt porslin, antikviteter i Country-cottage stil, och en massa släkt-klenoder. Här är svalare än i de nya husen och man har bara levande eld som värmekälla. Alla hus låg omgärdade av blommor och vacker grönska. Underbara jättekrukor och vattensorl! Mitt i allt detta får vi sitta och dricka vin och äta en underbar lunch. Jag tyckte taggtrådsvaserna med plåtblommor stod i suverän kontrast till den klosterlika trädgården.

Tack mr. Vorres! Och tack Anders för att du fixade dit oss.

Många for till Pireus på kvällen för att äta fisk i Vouligamenci. Allt hade väl varit gott och väl om jag sluppit gåtan jag fick av Charlie... Den förpestar min tillvaro. Jag frågade till och med oraklet i Delfi. Men näe!!!!!!

10/4  Mot Delfi. Vi passerade det mondäna Kifissia, Atenslätten och Thebeslätten på väg mot det som många anser vara den vackraste platsen i Grekland. Thebe byggdes av Kadmus som sådde draktänder. Hans dotter Semeles ofödda foster syddes in i den av plötslig fadersömhet drabbade Zeus lår, och blev till Dionysos! Vilken story! Vi passerade den trevägskorsning som fuktats av Lyons blod, när hans egen son Oidipus dödade honom för att sedan gifta sig med änkan Iokaste, som var hans moder! De fick fyra barn. Men så uppenbarades sanningen av en siare som sa att denna incestuösa kombination var orsak till pesten, varpå Iokaste hängde sig och Oidipus stack ut sina ögon med hennes dräktspänne och irrade ut i världen! Detta kallar jag TRAGEDI. Snyggt jobbat av Sofokles.

Vi passerar bomullsodlingar, herdehus, bikupor, vägaltare och blå anemoner. Vi såg Parnassos snötäckta berg, mitt emot dem ligger Helikon. Byn Arachova är en liten skidort som är känd för sitt starka vin och sin goda yoghurt vilka nog är rena dynamitdieten för åldringar! Förra året vanns veteranloppet till St. Georgs ära, som bara män på 70+ får deltaga i, av en 82-åring! Här, på 600 m höjd, så nära himlen, passerar vi Kastadiska källan där pilgrimerna skulle företa rituell tvagning innan de beträdde den heliga vägen. Redan tidigt hade herdarna upptäckt att platsen var magisk, fåren betedde sig så underligt vid den klippskrevan. 1300-1400 f Kr helgas här ett tempel till Apollon, ljusets, konstens, diktningens, ordningens, musikens, läkekonstens och siarförmågans gud. Här inne sittande på sin trefot fanns Pytia, orakel och prästinna, utvald från orten på livstid redan som liten flicka. Senare skulle hon vara över 50 år. Zeus susande ekar var nu helt ute. Pytian stod i direktkontakt med gudarna, var försatt i trance, drogad ev. inandandes några ångor, eller helt enkelt hade hon ett välorganiserat kontaktnät till sitt förfogande. Exegeterna var så mångtydigt behjälpliga med uttydandet att det nästan alltid blev rätt. Alltså skänkte man votivgåvor i en sådan mängd att man fick bygga särskilda skatthus för att härbärgera dem. Man skänkte Sfinx på kolonn från Naxos, altare från Chios, Stoa från Aten, man skänkte erövrade vapen som tack för goda råd osv. Hit reste vanliga människor, kungar, fältherrar och sändebud från alla antika stadsstaterna, även perser. Platsens skötsel var organiserad som FN ung. Man handlade souvenirer offerdjur och knivar, 1000 personer försörjde sig på Delfi. Här, vid jordens navel, (jo, jag har själv sett den på museet), kunde man också gå på teater 5000 platser, besöka Pytiska spelen vart fjärde år, konst och teaterspel, bedriva rättsvård, läsa väggtidning på en polygonal mur, vars inskriptioner, bl a om frigivning av slavar, suddades bort och uppdaterades kontinuerligt. Ett viktigt tidsdokument för arkeologerna fr 500 f Kr. På stadion, här är ett stadion 177 m, rådde vinförbud, redan de gamla grekerna tydligen huliganer. Här fanns dusch, gymnasion och bassänger. Här var det bara att vinna lagerkransen som gällde. Då fick man en massa frimisar som t ex gratis mat på livstid i hembyn + skattefrihet och blev nästan halvgud. Fem-kampen bestod t ex av diskus, spjut, brottning, löpning och hopp. Pankration var ett slags boxning då man hade både läder och skrot lindat kring händerna och det var värre än thaiboxning.

Efter en rejäl jordbävning var man lite halvhjärtad i återuppbyggnaden, Pytian var föremål för både mutor och bestickning och siade om sin egen undergång. Antiken dör ut och templet stängs 333 e Kr. Jordbävningar, plundring och kristendom avslutar verksamheten. På museet kan man se Navelstenen, dioskurerna, tvillingarna Cleobis och Biton (eller mera troligt, dags för skyltbyte, Castor och Pollux), som gudarna älskade så mycket att de fick dö unga. Det var tacken för att de släpat sin gamla mor Leto upp till Delfi en sista gång... En silvertjur, som täckt en trästomme i nat. storlek. Fantastisk fris av en antikens Rodin; Herakles och gudarna mot giganterna. 530 f Kr. Två karyatider med helt olika gåtfulla ansiktsuttryck. En helt underbar fris där en flirtig amazon lätt fintar en atenare. En hymn till Apollon med noter, 127 f Kr.!! 1896 kom Körsvennen med fyra hästar och gossen, som leder honom i ärevarvet, fram ur sitt gömsle i en mur. 470 f Kr byggdes han in vid en jordbävning. Han har fötter som dyrkas av ortopeder, tecknade handflator (som bara gudarna skulle kunna se), ögonfransar av brons, onyxögon. Enligt vår professor den viktigaste skulpturen, alla kategorier. Brandskadat elfenbenshuvud av Apollon, hår och huvudprydnad av guld. Snygge pankrastiasten Hagias som vunnit 2 pytiska spel. Hadrianus älskling Antinoos m m. Vi åt lunch på en bykrog med vidunderlig utsikt.

Så får vi utanför programmet åka till Osios Loukas kloster. Han dog 875 e Kr men det bekom honom inte så mycket. Han var helt bibehållen tre år efter när han grävdes upp! Bysans kejsare donerade då pengar till klostret eftersom Osios var den som siat om att han skulle ta tillbaka Kreta. Jag har kikat under skynket, kan är definitivt inte sig "lik" längre.... Här finns fina freskomålningar och hantverk från 1000-talet. Och tänk här är faktiskt Jesus avbildad naken vid dopet i Jordan, skickligt böljeomfluten, och med hednisk flodgud intill! Ikonostasen alltid mot öster är 1500-tal av Michail Damaskinos. Tyvärr är originalet stulet. I kyrkan ligger Maria avbildad i sin eviga sömn, enligt bysantinsk tro är hon ju inte död. Här finns inga instrument. Mosaiker från den här tiden; Manera greca har hellenistisk påverkan och kom att överleva i "östromerska hörnet". Här handlades honung och/eller ikoner. I bussen spelade Niki Saphos dikt till antikens noter i tolkning av Petros Tambori och/eller Nenna Veniziano. Vi hörde också Aldrig på en söndag i pianoversion.

11/4  Påskafton. I present fick vi en tur guidning på Kykladiska museet , ett mycket vackert hus, innehållande Nikolaos Goulandris donation på 230 objekt. På Kykladiska öarna, bl a Naxos, Milos och Siros, uppstod  5200-4000 f Kr denna kultur av enkla visuella meddelanden. Den verkar så modern och efter andra världskriget har den inspirerat konstnärer. Less is more.

De mellan 10 och 150 cm höga figurerna skars ur den vita marmorn med bronssågar och modellerades med korund. Man tror att kvinnofigurerna med sin långa fallosformade hals avbildade Modergudinnan och att man sedan avbildade musikanter m fl ur hennes följe. De har bara antydan till fötter, ibland navel och liten rumpa. Mannen med vinbägaren såg, trots det enkla utförandet, oförskämt nöjd ut. På 2000-talet kom även krigargestalter och nu fanns minoisk påverkan från Kreta. Senare kom mykenskt inflytande och 1100 dog kulturen ut. Vi såg vackra obrända men skönt bemålade lekyter. Lars har lärt oss urskilja amfora, lekyt, krater, kylix och oinok, så det så! Vi såg mynt, små och behändiga, bars som snus i munnen!!!!!!! fickor eller börsar fanns inte.

Eftermiddagen fri för, ja gissa! SHOPPING! Utshoppade hade vi ändå lite tid för svensk löksill, ägg och snaps på rummet. Jag släpar med mig löksill på varje påskresa. På kvällen var det avskedsmiddag på "Old stable" utanför stan. Jag hade mina aningar. Förlåt mina avmätta kommentarer, hoppas att jag inte sårar någon. Det enda gamla jag såg var en del lantbruksmaskiner och en gammal dörr som hängde på en vägg. Vi fick ouzo, kameraman och korv att grilla. Det var det flera busslaster som fick. Dessutom fick Lars och Anders välförtjänta påskpresenter och applåder och nu ropade vi självmant: Opa, opa! Inne vid långborden fick vi så mycket vin vi ville ha, och det ville vi.

Vinet var först på väg till Grekland med en fågel, men den drunknade, sen via ett lejon, som hamnade i slagsmål, och först via en envis åsnas ettåriga vandring lyckades det. Därför blir man vid vinintag inledningsvis fri som en fågel, senare stark som ett lejon och till sist dum som en åsna... Svårt att hålla sig till fågelvarianten när vinet är så gratis.... Efter ganska patetisk sångunderhållning kom de sex snabbfotade, duktiga dansarna in. De var klädda i olika vackra folkdräkter, dansade makedonska bergsvarianter och andra folkdanser, fustanellaklädda tog de jätteskutt, de kunde balanseras på ett glas, och man avslutade med en publikfriande Zorbadans. De drog med sig gäster i långdans och scenuppträde... Om man inte hade behov av motion, kunde man lugnt frossa på friterad bläckfisk och lamm t ex. I vår buss hade vi inte med någon åsnevariant på hemresan.

12/4  Hur få igen resväsklock? Om man har köpt stor bronshäst och annat livsviktigt? Vi fick röda ägg till frukosten, man börjar sin påskvecka här nu, de nattglada skolresebarnen åker hem och sover ut. Detta blir snart en fråga för EU i Bryssel. Mina nior och jag är på hotell Astoria i Köpenhamn 19-20 maj. ÅK INTE DIT! Där har ni inte Anders, rumsfixaren, med er.

Motvilligt flögs vi hem, allt hade gått som på räls men sista löjligt enkla passbiten strulade. Vi fick åka över Helsingör, och för att avstyra en epidemisk depression har Lars kraft och ork att ge oss en extrakurs i mytologi och en sista repetition. Efter snabbfika på båten var vi på svensk, kall och blöt jord igen.

Landskrona 28 april 1998

Varma hälsningar,