SYDVÄSTENs resa till S:t Petersburg 10/4-15/4 2003
(klicka HÄR för att se 71 st bilder; klicka sedan på de två sidorna med små bilder för att se stora)

10/4
Det hade förekommit en hel del tjat och antydningar angående målet för vårens konstresa, men nu, inför stadens 300-årsjubileum var det klart läge att ställa kosan österut. Staden anses ju höra till Europas skönhetselit och vi är skönhetsälskare! Vi var cirka 40 personer som lät Ingvar, Fritidsresor, lotsa oss genom ett allt ruggigare, dimmigt och så småningom snöigt landskap, på väg till delmålet, Helsingforsfärjan, som skulle avgå på em. Restiden gick fort, Sven Hallberg hade fixat korsord med fina bokverk som vinster. Så fina att vissa föredrog att vinna två gånger!!!! Gamla melodikryss gick också an. Men stackars Ingvar, väglaget och sikten var urusla. Lunch i Mantorp.
Embarkeringen gick problemfritt, det shoppades och slappades, den vackra skär-gården beundrades, tills det var vår tur att långsamt och strategiskt avnjuta den rikliga buffén. Bogportar, eller var det närgångna isberg, slamrade när vi kom ut på gungande öppet vatten, men vi åt lugnt vidare och tankade i den bottenlösa vinbaren. Så såg vi oss blåsta på den timma vi äntligen ställt om oss till.... På nattkröken lade vi till i Mariehamn men det var svårt att få någon uppfattning av hamnen i mörkret. Det var några som roade sig i danseriet.

11/4
Frukostbuffén var lika överdådig och det märkliga inträffade att gårdagens jätteintag ändå tycktes lämna plats för nya frosserier.... Isig vacker infart. Jag blir så avundsjuk på alla som har tillgång till skärgård, men jag ääälskar att titta på mitt Ven, man får vara nöjd med en ö i värsta fall. När vi for genom rena vackra Helsingfors, berättade Sven om vår nordiske granne Finland, med sina 5 milj inv varav 300.000, ca 30% är finlandssvenskar. Landet är glest befolkat, många utvandrade till USA på 1800-talet, 450.000 invandrade från Karelen, och på 50-60-talet arbetskraftsinvandrade ca 1/2 milj till Sverige. Vi fick en snabb repetition av landets kulturpersonligheter och deras verk ; Lönnrots folkdiktsepos Kalevala, J L Runebergs fänrik Ståls sägner med nationalsången Vårt Land, Aleksis Kivis 7 bröder, Nobelpristagaren Sillanpää, Mika Waltaris Sinuhe egyptiern (läs den, men strunta i hans andra bok), Väinö Linnas Okänd soldat, (en av tre måsten när det gäller krigsskildringar tills. m Exodus och Moment 22 tycker jag), Edith Södergrans dikter, Tove Janssons sagor, nutida Paasilinnas Kollektivt självmord, Gallen-Kallelas, Edelfelts och Schjerfbecks målningar, Arabia och Ittalas vackra gods, arkitekter som Aalto, kompositören Sibelius osv. Man exporterar eminenta dirigenter, håller sig framme med t ex foto och på prispallarna med film. Se Mannen utan minne, den är sååååå finsk. Själv älskar jag Nordens Yves Saint- Laurent: Vuokko Marimekko.
Man värnar om sin kultur. När man drog ned på bildtim. med mera inom den 9-åriga grundskolan startade man genast upp Kulturskolor för att kompensera, och det märks. Jag har som stipendiat besökt Annegårdens kulturcentrum i Helsingfors och fick men för livet.....
I "Varggrottan" har man funnit spår av befolkning för 70.000 år sedan och det är europarekord, hade de sisu redan då? Så berättade Sven om de vita och de röda, om inbördeskriget, om Mannerheim, det som ni läst om i både skönlitteraturen och historieboken. Nu har de kvinnlig president, så Mannerheim roterar antagligen ett varv....
Berit Ohlsson är en annan sann historiker, hon berättar rykande färska historier på rim om allt som sig timat haver på resan. Kryddigt, färgstarkt och humoristiskt! En fikapaus behövde vi i närheten av Kotka. Solen lyste på oss stelbenta turister där vi, omgivna av finsk blandskog köade till "baren" för en välbehövlig Irish coffee el annat värmande. Vi for längs Finska viken. Vid 14-tiden passerade vi gränsplatsen Hamina. Dagsmejan hade varit föga framgångsrik, snön lyste vit/grå överallt. Grymt långa långtradarköer i sikte, här kan man få köa i 1-4 tim. Sven lugnade våra nerver med att dela ut tankenötter, som rätt knäckta, renderade till bokvinster. Men lugnet revs upp! Det skulle fyllas i massor av uppgifter på minimal yta, två gånger, och till detta kan läggas redan ifyllda visumsansökningar. Vad hände med Glasnost! Så ska klockan justeras IGEN !
Vid 18-tiden var vi i Viborg, passerade Saima kanal, såg borgen från svensktiden, såg slitna gråa hus och slitna gråa människor, skumpade på dåliga tjälskadade vägar bredvid bilar som definitivt sett bättre tider. Den här trakten behöver antingen vitt snötäcke eller vacker grönska. Så här i snösmältningstider blir allt obarmhärtigt avslöjat. En viss nybyggnation kunde skönjas men jag associerade hela tiden till Öst-tyskland före murens fall och till Bosnien-Herzegovina 2002.
Scenariot upprepades när vi närmade oss St Petersburg. Betongkomplexen i ytterområdena var en deprimerande syn, men det är de ju i alla länder. Ju närmre centrum vi kom ju tydligare framgick det att vi närmade oss en f d skönhet. Vilka oerhört imposanta och vackra hus som kantade gatorna! Eftersom jag under resan lyssnat på Staffan Heimerssons cd-bok Absurdistan, och bland annat hört om den penning-slukande insatsen ryssarna gjort för att det afghanska folket skulle "slippa leva som ryssarnas hundar", satt jag och kalkylerade på hur många hus som kunnat målats och restaurerats till de ryska hundarnas hussar och mattar om man i stället..... (Man gjorde ju faktiskt en rel. snöplig sorti efter ca 10 års insats i Afghanistan.)
Limousiner schwishar förbi, det är toppmöte på gång, här passerar Putin, Chirac och grabbarna, företrädesvis förbi de inför trehundra-årskalaset nymålade husen. Vi åker längs huvudgatan Nevskij Prospekt och hamnar i dess slutände med metrostation, Alexander Nevskijklostret, kändiskyrkogård och mitt emot, hotell Moskva, ett 70-talsbygge, centralt och med återtaget gott rykte och 770 rum. Nu var vi "färdig-åkta" i dubbel bemärkelse! Dåligt uppfräschade tog vi en vodka och började nöjdare och nöjdare arbeta oss från vä. till hö. på den innehållsrika buffén. Hotellet var helt okey och det var sängarna också, GUUUUD så skönt med en stillastående säng.

12/4
Vi som är så lyckligt lottade att vi kan äta rubb och stubb redan på morgonen hade ny orgie; spegesill på ryska, blinier, saltgurka och leverpaté osv. Men nu ska vi ut på tre timmars sightseeing med Ljuba, som hjälpte oss redan vid incheckningen i går kväll. Hon talar god svenska är blond och har ryska ansiktsdrag, är behaglig att lyssna på. Meningarna innehöll ofta ett mysigt fniss och det lättade ju upp alla fakta som nu ska komma. Jag har inga fniss att lätta upp med men här kommer några iiiiiiiiii och jjjjjjjjjj som säkert fattas i min ryska stavning, som ju också blir lite improviserad, för inte hann jag lära mig det kyrilliska alfabetet som används på skyltarna och på kartan. Och tempus, glöm det, det gör jag, ideligen..... När ni träffar på ¤ vid en text, har jag fritt citerat SDS östeuropakorrespondent, Gunnel Arbin Sjöberg, med hennes goda minne. Hoppas ni också får tillfälle att lyssna på hennes utmärkta föreläsningar.
Ryska federationen är världens största med sina 17,4 milj kvm. Den har 13 gränsländer (tänk så mycket kontroller de håller på med, här kan man använda tid och pengar till färg och renovering i stället, ännu ett tips). St Petersburg är Östersjöns största (maffioso) -stad och RF:s näst största stad med sina 5 milj in. Man har 80 tågresetim. från Moskva eller 4 tim. med snabbtåget. Det var efter att ha säkrat floden Neva (slaget stod faktiskt mitt framför vårt hotell) i krig med dåtida stormakten Sverige, som bjässen Peter den store (207 cm ö h liknade han varken mor, far el. syskon, men väl en av hovmännen) efter grundliga och praktiska skeppsbyggarstudier och en Grand Tour med research i Europa bestämde sig för att mitt i ett träsk bygga hamn, fästning och huvudstad i detta politiskt perfekta läge vid Östersjön. På sin resa förvånade han alla med att lägga mera tid vid dockorna än vid hovdockorna.... 1703 i maj lades grundstenen till Peter Paul-fästningen, allt övervakat från den av hans soldater hopsnickrade träkojan, i vilken han huserade. Den är bevarad, innesluten i ett tegelskal. Staden sägs vara byggd på ben efter de utslitna arbetarna, varav 40.000 var svenska krigsfångar, tagna efter segern över Karl XII vid Poltava 1709. Här är Peter Englunds bok en skatt att ösa ur.
Förutom ben gick det åt mycket sten, så plötsligt bestämdes det att inga andra hus i Ryssland fick byggas av sten, all sten skulle till stadsbygget, ingen fick komma in i nya staden utan sten i fickorna och/eller lasten.... Och, naturligtvis gick det åt arkitekter, holländska, Amsterdam stod modelll, och italienska. Allt började från scratch och allt gjordes ändamålsenligt. Man tänkte på försvar, infrastruktur, perspektiv, översvämningar (nåja) osv. Vilket projekt!!! Naturligtvis har han inte uppkallat staden efter sig själv, Gud förbjude, men av apostlarna råkade han välja just St Peter.
Och här står staden nu, i sin något bedagade prakt, efter svåra översvämningar, efter att under 1900 talet ha bytt namn tre gånger, gått igenom tre revolutioner och en 900 dagar lång belägring. Enligt myten obesegrad och räddad tack vare ikonen i Kazankatedralen.
Då åker vi, häng med på kartan om ni vill/kan, själv är jag lokalbedövad och sysslar aldrig med kartor.
1. Ljuba berättar att klostret vi lämnar bakom oss var ett av de tidigaste Trezzini-byggena, att här ligger bl a arkitekter, hästskulptören Klodt, kompositörer som Tjajkovskij, Musorgskij och Rimskij-Korsakov och författaren Dostojevskij begravda. Vi mötte i hotellhissen ett Dostojevskijsällskap från Uppsala som gick i Raskolnikovs fotspår.
2. Vid Upprorstorget gör Nevskij Prospekt = perspektiv, en liten saboterande böj. Här gick de i dåtida skogen vägröjande två munkgängen fram från var sitt håll och missade varandra med några m. felmarginal!
Inget att tjafsa om, gatan är ju 4,5 km lång. Shit happens!
3. Vi passerar en vacker gulvit byggnad, Alexandrinskijteatern, ritad av Rossi, som hyser en berömd balett-skola, från början avsedd för hovets barn men som sedermera fr o m Landé 1738, har haft många kända lärare och kläckt elever som Barychnikov och Nurejev, och för närvarande har många på export till Bolsjojteatern.
4. Vi passerar Hästbron med de fantastiska fyra hästskulpturerna i naturlig storlek, visande fyra dynamiska stadier i tämjandet av detta kraftpaket. Pjotr Klodt, som var en fri man (livegenskapen avskaffades 1861) avbildade inte människor, mer än hästtämjaren, men gjorde 12 häststatyer, ofta generösa presenter till tsaren. Jag stod i stum beundran under dem på en kvällstur, ådror, veck, det mjuka mitt i hoven, allt var kärleksfullt återgivet. Vad har man inte sett för hästmissfoster i brons här och var!!!!!
5. Kazankatedralen ritad av livegne Voronichin, inspirerad av Peterskyrkan i Rom 1801-1811. Uppkallad efter mirakel-ikon.
6. Vi passerade Rastrelli-ritade Stroganoffpalatset. Byggt av saltmiljonären Sergej Stroganoff, han med löständerna ni vet, som fick köttet strimlat, och så uppfanns Biff à la Stroganoff!
7. I slutet på NP ligger Amiralitetet med sin höga guldspira, ett f d varv. Zacharov byggde på 1800-talet ut till en 407 m lång fasad. Numera är detta en marinhögskola.
8. Rastrelli ritade Vinterpalatset 54-62 åt Elisabeth och det utökades av Katarina med Lilla Eremitaget m 64-75. Stora Eremitaget ritades av Felten m 71-87, för att hysa Katarinas samlingar. Allt vackert sammanhållet i rysk barock med gröna undersköna fasader utmed vattnet. Tio femmeterhöga granitatlanter hjälper till att stötta. Här har det brunnit, varit fältsjukhus, och diverse regeringar. Numera finns här en av världens största konstsamlingar med 1,5 miljoner konstverk och objekt från förhistorisk tid, till 1900-talskonst. T. ex var Katarina gemmolog och hade en enorm samling "stenar". Komplexet rymmer också Nya Eremitaget, teater och Hängande Trädgårdar.
9. Vi ser nu en av de 44 (förr 100) öarna, Vasilij, nästan vid Nevas mynning.
10. Här ser vi de 12 kollegierna i vackert rödvita sektioner. Trezzini-ritade i "Peters barock". Just nu är Putin i närheten så vi får pausa.
11. Neva är 74 km lång och rinner m. Ladoga och Finska viken. Mäktig, 25 m djup och en km bred.
12. Ett vackert grönvitt kuriosakabinett, som en bakelse. Peter, precis som vår Gustav III, blev på sin Europaresa 1698 imponerad av de ofta morbida samlingsobjekten typ jättegallstenar, missfoster i sprit, koraller osv. I Sverige blev det embryot till ett museum. Här i huset finns numera ett etnografiskt museum.
13. Fondbörsen, nu marinmuseum och packhus längst ut på udden. Här var hamn till 1850.
14. Rostrakolonnerna, 32 m höga, från början fyrar, med galjonsbilder och marina motiv. Första lotsningen, vin och salt, sköttes av Peter själv. Härifrån såg vi världens tredje största kupol, Isakkatedralens. Det var läge för fotopaus.
15. Vi passerade Harön som haft finsk bosättning, och ser Peter-Paul-fästningen (apostlarna Petrus och Paulus). Den första byggnadens grund lades 27/5 1703. Bastionerna har 25 m tjocka väggar, broar och väggar var ursprungligen av trä och den sexkantiga fästningen följer Haröns form. Ätten Romanovs gravar finns i fästningskatedralen. Här har mången svensk viking passerat på sin väg i österled. Man blir riktigt rörd när man erfar att här har legat en svensk fästning som hette Landskrona!!! Mellan 1600-1703 låg här något vi kallade Nyen-skans?? om jag hörde rätt. Sen "säkrade" Peter den Store floden Neva.
16. Så passerades den av Katarina bevarade Peters stuga. Hus nr ett i den nya huvudstaden.
17. Här låg första Sommarpalatset med sin park.
18. Vid kajen låg Aurora förtöjd, det var härifrån blindskottet sköts i oktober 1917, det som sägs vara det s k startskottet till revolutionen. Efter andra världskriget blev den restaurerad.
19. Frihetsbron passeras, och vi ser borgarnas stadsdel. Nobel, Eriksson och Diesel har palats här. Mänsklig kapitalism tillämpades av fam. Nobel eftersom de engagerade sig i både skolor och bostäder för de anställda. Robert och Ludvig Nobel gick in i oljeindustrin, men någon Nobel var det som pysslade med ubåtsminor här.
Klaffbroar finns det tio större, som alla öppnar 02.00-04.00 och det hela sker i en lagom tidsföljd.
20. KGB-klossen sägs vara lika djup som den är hög..... Det är enligt de prövade stadsbornas humor stadens högsta hus, eftersom man kan se Sibirien från varje våning....! Fuuuult hus. Här har jag antecknat: något om hur många Stalin dödat, men det var så många att jag tror/hoppas att jag hört fel. Jag passar i detta spörsmål, det är för hemskt. Men Peter den Store var Stalins idol, och Stalin är Saddams.... så vad ska man tro?
21. Gamla stan med alla sina vackra 1800-talshus kommer inte ifråga för restaurering förrän efter "majkalaset", det syns! Men mina spartips kan komma väl till pass. Jag säger som Martin Ljung: -Det är fult att inte måla. Ljuba påpekade att mycket pengar "dunstar" på vägen. ¤Gamla kommunistpampar har köpt upp företag med lönsam olje-, gas-, mineral-, diamant-produktion. Tyvärr går inte vinsterna till nyinvesteringar, utan ofta direkt till konton i Schweiz, utan att passera gå. Detta kallas rovkapitalism. Chockterapin, dvs snabb övergång från planekonomi till marknadsekonomi verkade inte som tänkt i Ryska federationen.¤
Staden har haft 170 andra minnesplatser, under sin tid som Petrograd och Leningrad Den guidningen är vi väl glada att slippa? Vi såg ett brudpar, och borde enligt rysk sed få en hemlig önskan uppfylld. Efter vigseln kommer de att åka i en åtta för att symbolisera två ringar blir ett. Det lär behövas. I Volvotidningen hade jag nyligen läst att av 1000 äktenskap slutar 873 i skilsmässa i dagens Ryssland. En stiftelse, grundad av drottning Silvia, sponsrad av flera svenska företag, där bl a Volvo bidrager med 3 milj kr under tre år, hjälper Hospital 15 i St Petersburg att ta hand om övergivna barn. Rekordet är 17 inskrivna på en dag. Hemmet rymmer 72 barn.
22. Så passerade vi ännu en av Katarina II kärlekspresenter. Detta palats hade furst Potemkin säkert väl förtjänat. Efersom hon lät sin hovdam testa sina blivande favoriter, förspillde hon ingen tid på s k nitar.
23. Elisabeth I var vacker och inte heller så pjåkig när det gällde att förse sig med kavaljerer, dock vet man inte av några legitima barn. Hennes transvestitmaskerader var väldigt populära, och skridskopartyn och baler, det skulle hända något hela tiden. Så fick hon också av och till väldigt dåligt samvete och gick i kloster en vända eller gjorde en pilgrimsfärd.. När hon kom ut kunde hon å andra sidan välja mellan 11.000 galatoaletter i tung rokoko eller barock som motvikt mot det klosterspartanska. Hon lät Rastrelli rita ett kloster som hon skulle dra sig tillbaka till, men inte gjorde, hon dog dessförinnan. Det var det häftigaste i klosterväg som jag skådat. En fötjusande krokan i himmelsblått och guld. De tre korsen på sagotornen var det enda som hade sakral antydan exteriört sett på Smolnykatedralen (smolny = tjära, här fanns förr en skärgårdshamn) som används som konsertsal. Alla annex och byggnader är numera högstatus-skola för flickor, diplomatskolor m m. Charmiga försäljare ville sälja lackaskar, ägg, kort och böcker.
24. Vi passerade en gul regerings/borgmästar-byggnad från vilken Lenin började sin karriär.
25. Vi passerade en typisk kommuniststaty av Järn-Felix, Lenins kompis, som hade så mycket på sitt samvete, att när man hörde en knall sa man att Järn-Felix nog fallit av sin stol i hemmet. Galghumor behövde de säkert. Man har sanerat bort väldigt många Stalinstatyer. I Mexico kallar man alla torg för Soccalo, för sockeln står ju kvar, men vem orkar hålla reda på och döpa om torg efter de statyer som passerar revy... Mycket praktiskt.
26. Ett rött fängelse, byggt på 1800-talet i form av ett kryss skulle vara lättvaktat, man satte vakten mitt i krysset... Nyrikehusens ägare, på båda sidor om fängelset, påpekade Ljuba, hade kanske lite nytta av att bli påminda...
27. En ny donation vid kajen visade huvud till hälften sfinx till hälften kranium på pelare, och på markens granitplattor nedanför fanns en massa namn på krigets offer, bl a Wallenbergs.
28. Katarina lät till 100-årsminnet av Peters födelse uppföra Bronsryttaren på ett 1.600 ton tungt granitblock som splittrats av en blixt i Finska viken, och kånkats hit. Stenen var formad som en jättevåg = reformvåg. Etienne Falconet hade ett riktigt hästjobb att fixa en häst stående på en orm i stegrad position. Svårt jobba med hästar som levande modeller. Tsarens huvud fick Falconets kvinnliga elev utföra efter Peters dödsmask. Donatorn uttrycker diskret i inskriptionen att hon naturligtvis ämnar fullfölja hans intentioner.
29. Vi korsar Mojka via Kyssbron, under bron, i båt ska man passa på att kyssas. Här gick förr en landgräns lämplig för avskedskyssar.
30. Mariinskij-teatern i grönt och vitt med nyrenässans i den ombyggda fasaden, är uppkallad efter Alekander II:s musikintresserade hustru Maria Fjodorovna. Den har varit säte för Kirov (det sovjetiska namnet) -baletten. En del dansare handplockades härifrån och turnerade med framgång som Ballets Russes i bl a Frankrike. Här har många berömdheter dansat och mången opera uppförts. Hit hade man gärna gått för att uppleva rysk balett. Alldeles bredvid ligger musikkonservatoriet.
31. In i Nikolaj-katedralen fick vi gå. Den är byggd i barock, blev färdig 1762, tillägnades sjömännen och deras helgon, är med fem förgyllda kupoler försedd, vit och himmelsblå, har pilastrar och keruber och inuti en nedre, vardags- och en övre, söndagskyrka. Maffig ikonostas. Ungdomar hälsade och närmade sig en utvald ikon, äldre damer gav bönelappar till långskäggig präst som läste och sjöng med kvinnorna. Kyrkvärdinnan städade bland vaxljusen och sjöng med i litaniorna. Det luktade gott och det kändes att besökarna var troende. Locket har ju legat på alldeles för länge för dem.
32. Isakskatedralen, vars kupol är täckt med 100 kg bladguld, hade vi sett på håll. Vill man gå upp och kika ut väntar 562 trappor! Nu stannade vi på torget vid Klodts ryttarstaty av Nikolaj I. Hästens bakben ligger på linje med bakbenen på Peter den Stores häst vid Mariapalatset, vem nu detta kan glädja. Delar av kyrkan är från 1700 men de Montferrand färdigställde den efter 40 års byggtid år 1818. Elva tusen pålar bär upp den 300,000 ton tunga katedralen. De 48 enorma granitmonoliterna på 130 ton halades på plats. På de stora helgerna kommer upp emot 14,000 personer till gudstjänst. Under sovjettiden tjänstgjorde hela härligheten som museum för ateism! ¤ Kommunismen var i sanning en "religion"¤!
33. Jusupovpalatset, vid Mojka, av de la Mothe, rymmer fam Jusopovs konstsamling och en UNESCO-listad familjeteater. Rika som troll, el rättare sagt tartarer var de, ägde fem palats och femtio gods. Furst Felix, som var ingift i tsarfamiljen skulle hjälpa till vid avdagatagandet av tsarens husgud Rasputin, vars "inflytande" hade övergått till mera än själva botandet av den blödarsjuke prinsens smärtor. Det blev knepigt. Det tilltänkta offret åt glatt av den serverade cyanidsupén och lät sig icke påverkas av denna krydda....Då sköt Felix honom och trodde att allt var klart. Men vid kontrollen visade det sig att han var "still alive and kicking" och slagsmål uppstod! Man sköt honom igen när han flydde, ytterligare tre skott, misshandlade honom ordentligt och slängde honom i Mojka. Man hittar honom TRE dagar senar fastklamrad vid ett brofäste och då har han dött genom drunkning och inget annat. Vilken skröna!!
34. Vi stod ganska länge på guld och silversmedernas gata medan toppolitikerna härjade på gatorna. Huset Fabergé och svensken Bolin höll till här, Bolin sålde av före revolutionen och for till Tyskland, Här fanns den svenska församlingen, varur många var skräddare, men störst var den holländska församlingen, Peter älskade allt holländskt.
Efter att ha beskådat alla dessa palats kändes det fullständigt självklart för oss att äta lunch i ett palats matsal. Och att äta ryskt. Så vi började med borschtj med smetana, sen fläskragu med nån potatisrätt och avslutade med ugnsbakat äpple med förmodad tranbärssylt.

Vid 15.00-tiden trädde vi in i det, naturligtvis, ombyggnadsröriga Eremitaget. Namnet är urlöjligt, här finns ingenting som alluderar till begreppet eremit, askes, tillbakadragen, retreat el dyl. Tvärtom. Här fanns samma vräkiga svulstiga överbelastade skrytbygge som vi sett i andra samtida palats i Europa.
1. Gala-trappan var i vit Carraramarmor. Efter brand 1837 fanns trappan kvar men man byggde om i tidens smak, d v s påkostat, med speglar som gav rymd och ljus. Denna entré nyttjades bara av ambassadörer och annat fint folk.
2. I fältmarskalksalen stod den enorma galavagnen, inhandlad från Frankrike 1510. Målningar av Boucher på dörrarna. Men även om St P var huvudstad från 1712-1918 så skedde kröningarna i Moskva. Romanovska galleriet: Vi såg
3. Maria Skawrovska, den vackra tvätterskan, som först upptäcktes och gladde Mensjikov men sedan skänktes till änkemannen Peter och med hjälp av sin f d älskare Mensjikov blev Katarina I. När Peter dog, 53 år gammal, fortsatte Mensjikov att styra och ställa tills han hamnade i fängelse för oegentligheter. Och hur dog kraftpaketet Peter egentligen? Dödskampen varade i fem tim och man misstänker faktiskt förgiftning. Romanovarna saknar ofta talangen att dö en naturlig död. Inte var det någon som hörde Peters sista vilja heller...
4. Två döttrar överlevde från deras lyckliga äktenskap. Vi såg den ena, vackra Elisabet I i en av hennes otaliga klänningar.
5. Peter III, som var gift med
6. Katarina den Stora, som var med i mordkomplotten mot sin man, och sen med framgång regerade i trettio år. Här hängde de avkonterfejade. En av hennes söner, men inte med Peter III som fader, utan son till en av hennes älskare var
7. Paul, som regerade i fyra år fyra månader och fyra dagar. Han ängslades, med rätta, hela tiden för sitt liv, reformvänlig och adelshotande som han var. Blev allt mera instabil och paranoid och blev mycket riktigt strypt, eftersom han schabblade med draperiet framför lönndörren och misslyckades med att gömma sig bakom en eldskärm (som vi får se i morgon på Peterhov). Hans vackra fru
8. Maria Fjodorovna och deras
9. tre (av 10) söta barn sågs. Roslin hade målat
10. sönerna, tsarerna Alexander I och Nikolaj I (järntsaren). Det sägs att både Maria Fjodorovna och Alexander var insyltade i mordkomplotten mot fadern/maken, och att Alexander, Napoleons besegrare, plågades så av sitt dåliga samvete att han liksom försvann, t o m hans grav är tom. Stilig karl av porträttet att döma. Järntsarens son
11. Alexander II var rättvis och den som avskaffade livegenskapen 1861. Tjusig kröningstavla
12. av någon Alexander, typ.
13. En änkekejsarinna Dagmar, det måste vara den danska ingifta prinsessan. Slut på Romanovarna som styrde och ställde i 300 år och nu vilar i Peter Paulkatedralen.
14. Det berömda malakitrummet, med 2,5 ton rysk malakit från Uralbergen. Man har limmat bitar i mosaikteknik på bronspelare, på bordsytor, väggparti, även i det fina parkettgolvet!
15. I lilla matsalen satts det just när blindskottet sköts från Aurora kl 02.10, där sade Kerenskij sitt sista ministerord. Efter div. frontinsatser gick han i exil i USA.
16. Vi travar genom det i palats så ofta förekommande rökrummet i turkisk stil, ett måste.
17. Barnkammaren med kejserliga vaggor, likaledes ett måste. Det förekom att blivande kejsarinnor synades in på bara kroppen, avelsduglig måste man se ut att vara, annars!
18. Manligt sovrum i gotisk stil.
19. I en rotunda i lilla tronsalen stod en kopia av den där 600-tons granitmonoliten som själv håller balansen ni minns. Minne av den samvetsömme Alekanders seger över Napoleon (dvs det hade han nog inget dåligt samvete över). Här beundrar vi den i Lyon broderade allegoriska vägg-gobelängen, broderad med silvertråd. Taket ser ut som, men är inte, ett valv. Tekniken kallas trompe l´oeil = bedra ögat, och var särskilt vanlig på 1600-1700-talet. I
20. Vapensalen, finns hela den ryska heraldiken förevigad på de imposanta lampkronorna, det var den sortens vapen salen uppkallades efter. Här fanns också biffiga silverpjäser och en urna med jaspis från Ural. Om vi skulle få för oss att begrunda Eremitagets alla objekt i en minut måste vi hålla på i åtta år!!!!! Så vi, precis som alla de andra tre milj. besökarna bestämmer oss för att göra ett visst urval även när det gäller den berömda konstsamlingen.
På väg till konstutställningen passerar vi en
21. klocka som nog hör till det mest bisarra jag sett. Och då menar jag också jämfört med de 225 klockorna som fanns i det spanska sommarslottet i Aranjuez, vars ägare ju också var besatt av klockor. En påfågel i naturlig storlek, som breder ut stjärten på torsdagar kl 17.00, de ni, en tupp som gal, en uggla som hoar och med hela urverket gömt i en svamp! Allt i brännför-gylld brons, av James Cox. Det ultimata urverket?
22. Bord i stenarbete, mosaik eller intarsia, välj själv, men vackert är det. Vill ha!!!!!
23. Florentinsk mosaik i pyttesmå stavar, en slags avlång pointillism, visades i två tavlor. Här finns 23 verk av
24. Rembrandt och hans skola, som man numera försiktigtvis uttrycker det. Highlighten är hans sista verk; Den förlorade sonen, inköpt på en auktion av furst Golitsyn!
25. Tizians Danae, blev för mycket för en galning som kastade syra på den så att 80% av färgen förstördes. Med det i åtanke måste man högakta de konservatorer som har restaurerat bilden.
Nya Eremitaget har högre till tak och bättre ljus, men här måste jag bara rusa FÖRBI en underbar Goya... lättare passera Canaletto, Tiopolo (nåja, Lars hade rätt i Aten, han är bra!) och en skock målare som jag bara sammanfattar som "Bombasterna". I ett galleri har Katarina låtit konstnärer på plats kopiera hela
26. Rafaels loggia, Rom, på dukar. Allt transporterades hem och monterades i galleriet. Ett parti bara, har måstat förnyas, märken efter eldstrid syns på en spegel, två bomber fälldes varav man inte hittat den ena ännu.......Allt viktigt hade evakuerats före och under belägringen, gömts, grävts ned eller skickats med de sju tåg som gick med konstskatter till Sibirien.
27. I Leonardo da Vinci-salen ser vi den underbara Madonnan med blomman där da Vinci, 1478, frångått den stela traditionella ikonlika stilen och visar en livlig Maria. Tavlan såldes av Benois efter revolutionen. Den andra
28. Litta-madonnan, från 1480, har jag problem med eftersom barnet har ett enligt mitt tycke monsterhuvud! Men jag försöker fokusera på modern i traditionellt rött och blått, och jag förstår att det inte var lätt att porträttera en baby före fototekniken. Det finns det otaliga exempel på i kyrkor världen över. Så ser vi
29. Rafael med skägglös David, här har jag antecknat: "ingen power", satt den i skägget månne? Voltaire och Diderot lär ha uppmuntrat till inköpet.
30. Michelangelos staty av en ung man hopkrupen i sorg från 1530.
31. Porfyrurna från Holland ståtar i ett av rummen med holländska målare. Potter, som målar kor som ingen annan, var kejsarinnan Josephines favorit. En pinkande ko, en omvänd jägare/bytesdjur-bild, säkert beställd av representant för den tidens "Djurens vänner" m m.
32. Jan Steen, Kärleks-sjuka.
33. Limogeporslin.
Och nu, minst 30 min försent, kommer vi till lite modernare bilder, stora impressionister med flera!!! Suck! Vi fick rusa runt på en kvart!!!! så gott det gick och det gick absolut inte. Vi skyller på trafikstockningen kring politikerbesöket. Alltså få kommentarer till denna utställning, ni såg det ni såg. Själv blir jag aldrig besviken på Gaugin, sällan på Cezanne och ofta på Renoir!
På vägen mot hotellet kör vi längs Fontankafloden för att snabbt fräscha upp oss före kvällens begivenhet; Rysk cirkus. Föreställningen äger rum i en permanent byggnad, Chinicelli. Jag är ingen cirkusälskare, avskyr blotta synen av djur i bur. Jaja jag vet.... Jag håller andan tills akrobaterna är på terra firma. Dessutom blir jag sur för att jag inte riktigt begriper var itusågade damer tar vägen o s v. Men att titta på barnbesökarna ger en hel del, och att höra deras skratt, här blev det bonus att flickorna hade så enoooorma rosetter i håret. Herrarna fick se väldigt många "mjälla flickor i baletten"... Brunbjörnar dansade runt med munkorg och koppel, de är ju typiska för östländerna. Före resan såg jag ett tv-program om rysk cirkus som kunde hetat "Ju förr desto bättre". Den berömde clownen Popov, som redan har en rolig näsa, var ganska bitter över sitt öde. Han arbetar sedan 10 år för sitt uppehälle i Tyskland, i lilla Eglofstein, han som var så stor en gång. Han har räknat ut att hela det sparkapital han tjänade ihop till under sin storhetstid nu genom deflation och bankfiffel decimerats så mycket, att han i princip arbetat för 1 kopek i månaden!!!!! När staten tog sin hand från cirkusskolor och salonger försämrades deras förutsättningar katastrofalt. Han menade att alla de som "gnistrar till" går på export eller turnerar/hoppar av utomlands. Surt tillade han, att vill man tjäna pengar i dag, så var det knark, olja eller prostitution man skulle satsa på. Den på sin tid berömda ryttarfamiljen Kantemirov med pappa Irbek och fyra söner presenterades. En av dem beklagade att hans trotjänare, den 15-årige arabhingsten som härstammade från en gåva från Nasser, nu knappast fick foder tillräckligt. (¤ Å andra sidan har man inte råd att skaffa tillräckligt med bränsle för att övningsflyga sin militärflygflottilj ¤.)
Men den föreställning vi fick se verkade inte lida brist på mål och medel. Det var, tror jag, en riktigt fin föreställning vi fick bevista. Vi åt sen middag på hotellet och stupade i säng efter en obeskrivligt innehållsrik dag. Trots att jag antecknat under tiden har jag nog missat en hel del och skyller på min selektiva hörsel och dito syn!!!

13/4
Tsarskoje Selo, kejsarbyn, ligger ca en tim med buss, 30 min med tåg och på tsarens tid med två dagars resa utanför St P. Här växte Pusjkin upp och gick i adlig skola. Här bodde Nikolaj i exil före tragedin i Jekaterinenburg. Nu berättar Ljuba lite hit och dit om vad vi passerar, vad vi ska få se, om Ryssland osv. Vill ni höra? I St P har en gång funnits 300 broar. I Biblioteket finns 20 milj band el manuskript, bl a av Diderot och Votaire. Under belägringen fortgick kulturlivet, fem teatrar i gång. Då arbetade Ljubas mormor i 2 skift, dels som ammunitionstillverkare dels som brandsläckare på natten. Det föll i snitt en bomb var fjärde tim. 30% av bostäderna försvann. En miljon mänskor dog av svält. Men man är världsbäst på att utstå belägringar, och staden har aldrig besegrats. Ladoga-isen blev "Livets väg", den enda vägen för transport av ammunition och mat. Det är numera ganska tunnsått med statyer över kommunistpampar, men just nu, när man som bäst välter Saddamkolosser, passerar vi en staty av Lenin. Folkhumorn kallar honom ; den dansande, el varför inte i USA-varianten: -He´s trying to get a cab. Taxi, förresten, de ser ut som små väldigt välpackade minibussar eller är de av märket Volga. Här finns inga parkeringsautomater el parkeringshus än, och när de kommer, för de är på väg, måste man skapa två helt nya ryska ord. Hört av rysk tolk i USA, som har översättnings-problem. De trådbussar som frekventerar gatorna är minst sagt bedagade. Här behövs det Plastic padding i mängder.
Fattiga människor flyttar in mot St P. En arbetare tjänar m 100-6000 dollar beroende på om man t ex är en kvalificerad byggnadsarbetare eller bara en intellektuell. En tandläkare el plastikkirurg tjänar ca 1000 dollar. Vi är i Bakvänt-land som ni vet. Nu pratar hon i rubel ; en kom.arb tjänar 1.600 R, en läkare 2.000 R, en pension kan ligga m 500-600-3.000 R. ¤ Det är oerhört positivt om man har en liten kolonilott och kan odla för egen konservering och/eller ev försäljning. Tänk att en pensionerad kvinnlig läkare, som fortfarande arbetar, delar hyra med sin dotter, har sina bordskivor vilande på egentillverkade konserver i st f bordsben! ¤ Hyrorna är låga; 2 rum, 40 kvm kan kosta 500 R och då ingår gas och värme. En bostad centralt kan kosta 500 dollar och en ny, m 1.000-3.000 dollar/kvm!!! Sjukhusvistelse och operationer är gratis. Skatten m 30-40% och man har 25% moms. Putin har nyligen, i sitt årliga tal till nationen, lovat minskad byråkrati, (man tackar) en parlamentarisk regering och fortsatta reformer av armén. Han vill fördubbla BPN inom tio år, för att konkurrera på världsmarknaden och skapa drägliga levnadsförhållanden. (TT)

Elisabet kallade palatset vi ska besöka för Katarinapalatset för att hedra sin mor, Katarina I, som ursprungligen ägde egendomen. Rastrelli utformade byggnaden åt Elisabet, och Katarina den stora lät sedermera skotten Charles Cameron ändra barockinteriören, eftersom hennes smak låg åt nyklassicism. Fasaden är imponerande. Den är 300 m lång i ljusblått, vitt och guld. De imposanta atlasfigurerna har varit täckta med bladguld! Kolonner, pilastrar, fönsterkarmar, allt är rikligt ornamenterat och "förgyllt". På entréplanet via galatrappan i carraramarmor med eleganta kinesiska och japanska porslinpjäser i nischerna, fanns ursprungligen 200 galarum, numera 55. "Downstairs" huserade tjänstefolket, och på andra våningen fanns själva bostaden. Här har funnits ca 70.000 föremål före revolutionen, och nu, när ca 20 gemak är restaurerade, är ca 20.000 föremål återställda. Man hade med framgång grävt ned statyer i trädgården, skickat via tåg till Sibirien osv. Tyskarna lär ha letat flitigt. I de rum vi passerade kunde vi se fotografier från före och efter ockupationen. Tur att man hade ritningar och dokumentationer. När tyskarna huserat här såg alla rum ut som om de totalförstörts, bara tegelväggar kvar i stort sett, inrasade tak, kraschade fönster och eländes elände. Ja, precis som i anfallande styrkans egna slott hemma i Berlin faktiskt.... Och, som ni minns som var på Sydvästens Berlinresa, att berlinarna nu samlar in pengar för att bygga upp ett totaldemolerat renässanspalats, allt enl utställd modell efter foto och ritningar. Fast nuvarande regeringsbyggnaden som ligger vid samma torg måste man riva p gr a byggfusk! Men har man blivit klokare? Saddams helt nyligen skadade palats ska man väl snart börja restaurera?
Restauratörerna får betraktas som Nationalklenoder. Den yngste som arbetar här är 74 år! Katarinapalatset tog ju mycket stryk eftersom det låg i ockuperat territorium. Fienden huserade och plundrade i lokalerna. Men ryssarna har ju plundrat tillbaka... Sakta men säkert arbetar man sig fram längs den 300 m långa sviten av galarum. Följ med!
1. 1000 kvm bankettsal med 300 speglar, 800 ljus, det vackra parkettgolvet är skyddat, man hyr nämligen ut salen vid banketter för att få in pengar till återställandet. Taket här tog tio år att restaurera, salen tog tjugo år. Den planmässiga plundringen plus eld och sprängningsskador har gjort att 60 % har måstat nytillverkas.
2. Matsal med vackert dukat bord med Pauls och Marias egenhändigt uppköpta Meissenservis. Av de underbara enorma kakelugnarna i blått-vitt är bara en i originalskick, men vilken kan man inte omedelbart se. Fyrtio verk av Johan Grott har jag skrivit, vaddå för verk??? Tavlor gissar jag, sådana som saknar "power", som man tittar på utan att se.
3. Vilorum! med röd/gröna foliepartier, damasttapeter och annat avkopplande.
4. Bärnstensrummet. Ursprungligen ägdes bärnstenspanelerna av Fredrik Vilhelm I av Preussen. Enligt sägnen rasade hela härligheten ned en natt, Fredrik blev sur, men gav sedan bort allt i present till Peter den store, som i gengåva skänkte (livegna) långa ståtliga soldater, just sådana som Fredrik samlade på. Pannåerna bars på bårar till St P av 60 män på två dagar, hur långa armar fick de? Det lär ha gått åt sex ton sten för rummet, spillet dög till åtskilliga smycken. Man har "spätt ut" med speglar som förhöjer stenens glittereffekt, och maxat med florentinska mosaiker och statyer. Mitt goda luktsinne kom här till nytta. Jag kände tydlig doft av kåda i rummet.
5. Tavelgalleriet, med 119 verk av europeiska konstnärer. Man ägde ju så många palats och gods att dessa målningar var som stöd för minnet, som en slags "gåramålning" kanske? Möblerna här var så genomarbetade med intarsia att de drev sina skapare, ebonisterna, till i värsta fall blindhet men kanske också, periodvis, till lätt vansinne. Ett franskt urverk (här fanns hundra) kunde spela tolv melodier.
6. Alex I:s arbetsrum. i barock stil med farmor, Katarina den stora på väggen.
7. Matsalen i grönt, klassicistisk stil ritad av Cameron, som vurmade för antiken, hade högreliefer av Martos. Porslinet var inhemskt av maestron Lomonosov.
8. Kyparnas rum. Empir-stil.
9. Arbetsrum. Rosa marmor och mängder av malakit. Själv tycker jag att mitt, som går i grått, ger energi över till annat..
Nu travar vi på. Vi ser möbler av poppel och inhemsk masurbjörk. Enorm taklampa som även kallades rubinarmatur p g a konstglaset. Vidare en tillfällig utställning av Lapislazuli-arbeten. Katarinas uniformsklänning, kläder som tillhört Alex I, barnkläder och diverse bröllopskostymer fanns exponerade. Var finns Elisabets tusentals klänningar? Omtöcknade av all prakt vacklade vi ut i parken. Tänk om den hade varit grön, tänk om statyerna hade tagits ur sina vinter-träfrackar och vi hade hunnit se husen för varma och kalla bad och ett och annat lusthus! Men egentligen längtade vi efter mat, och den åt vi i här i staden som även heter Pusjkin.

Vi började med Solanka, en soppa med saltgurka, rökt kött och grönt. Finns i fisk-variant. Grillat kött och glass stärkte oss inför besöket i ett av fem sommarpalats beläget i Pavlovsk. På vägen dit passerade vi ett litet? "Hide away-eremitage," som gjort för romantiska men diskreta? möten. Diskretionen låg i att man hade byggt en hiss mellan de två våningarna och hissade upp maten och serverade sig själv!!!!! Tjänstefolket förstod naturligtvis ingenting!
Pavlovsk är en musikhuvudstad. Mellan 1856-1865 konserterade Strauss här, och roade sig att med en elegant gest kasta ut partituret till publiken. Vi passerade fam Rostropovitjs sommarstuga.
1777, när en tronarvinge fötts, gav Katarina den stora sin son Paul = Pavel slottet Pavlovsk i gåva. Arkitekten Cameron, som utformat byggnader och parker, ingick i gåvan. När han byggde reste blivande Paul I och Maria runt i Europa som greven och grevinnan du Nord. De verkade ha svart bälte i shopping: franska klockor, sèvresporslin, gobelänger och möbler m m handlades friskt. Paul lät, lite moderstrotsigt, sin favorit Vincenzo Brenna bygga på den palladiska villan på höjden och med flyglar så att den blev mera palatslik. Långt efter Pauls hemska död fullföljdes det hela av hans sörjande ? änka, Maria Fjodorovna. Hon hade fött tio barn och man kallade Pavlovsk för hennes "elfte". Eftersom Paul föredrog ett annat palats, Gattjina, så tog hon helt över Pavlovsk, både ute och inne s a s. Konstnärer och arkitekter lär ha klagat under "oket". Hon var helt klart konstnärligt begåvad, det såg vi tydliga bevis för. Hennes musikintresse har tidigare berörts men själv kunde hon inte ta en ton. Engelska parkmodet rådde, och romantiska paviljonger, tempel, låtsasruiner och bad ligger utspridda på 600 ha parkyta. På Pavlovsk har restaureringen genomförts till 100% men 8.500 föremål är "borta". Marias feminina smak har helt präglat interiören, även de officiella sviterna är relativt små. Vi går in.
1. Den italienska matsalen ligger under centralkupolen och får sitt ljus från den. Bröderna Scotti har arbetat med marmorn, lampan är en sk rubinlampa. Här finns bland statyerna en av Lysippos i original. Slottet användes ofta för informella jaktmiddagar. Jaktmotiv förekom i konstutsmyckningen. På norrsidan, på den här våningen fanns Pauls sviter och Marias låg på sydsidan. I
2. Pauls arbetsrum fanns, precis som foton på chefernas skrivbord, ett förtjusande porträtt av Maria där hon håller en (egenhändig) teckning med sex av deras barn. Här finns också ett litet tempel av bärnsten, elfenben och förgyllt brons som hon själv knåpat ihop. Väggarna är täckta av bilder på släkten och de tio barnen varav två blev kejsare. I
3. Gobelängrummet, med motiv från romanen Don Quijote, finns möbler från Ingeniörspalatset i St P, bl a ett skrivbord och den omtalade bras-skämen som Paul I förgäves försökte gömma sig bakom. De har satt sin prägel på var sitt hörnrum, gissa själv,
4. Krigets sal (Rossi) och
5. Fredens sal med påfågelmotiv som enligt allegorin representerar familjen. Här saknas varken reliefer eller stuck. Emellan dem har nyklassicisten Cameron excellerat i
6. Grekiska salen. Här ges konserter. Marias svit inleds med ett
7. Bibliotek, som Voronichin efter en brand, inrett. Här hade hon snidat makens profil på två lampor. Hennes
8. Budoar, ett litet rum för avkoppling, hade pilastrar med kopior av Rafaels vatikandekorationer. Ovanliga klockor. Ett mahognybord frön Röntgens verkstad, ett bord av Michail Lomonosov, denne märklige fiskarpojke, som sägs ha fotvandrat från Arkangelsk till Moskva, startade porslinstillverkning, skrev avhandlingar m m och numera räknas som ett universalgeni. Han påstås vara autodidakt!
9. Marias sovrum, som enligt hovtraditionen var ett rent utställningsobjekt, hade förutom en säng som hade fått Prinsessan på ärten att bli grön av avundsjuka, ett makalöst toalettbord med 64 föremål av Sèvresporslin. Formerna slogs sönder, man skulle inte kunna göra kopior. Den snälla Marie Antoinette hade sett till att hon fått både ögonbad och kaffekopp!!! Undrar om giverskan också fick högresta soldater i gengåva? Fast hon kanske samlade på något annat.... (Plötsligt ser de fyra porslinsmuggar för sminkprylar, som pryder mitt blygsamma toalettbord, så ynkliga ut. Och jag som var så stolt när jag målat dem. Jag fattas alltså 60 objekt!) Här fanns på siden målade väggstycken med idylliska blomstermotiv i starka rokokofärger. En pampig eldstad i porfyr skulle komplettera varmvattenflaskorna. Här fanns en möbelgrupp av stål, tillverkad på en vapenfabrik, mitt i allt det feminina. Från alla rummen var utsikten medvetet betagande. Arkitekten Pietro Gonzago har åstadkommit "musik för ögat", Ett verkligt plus för det här palatset. Det elegant svängda
10. Tavelgalleriet där mestadels sk brukskonst, inköpt i Frankrike, pryder väggarna byggdes 1798.
11. Matsalen eller tronrummet användes oftast för baler och galamiddagar. Nu hade borden dukats med en förgylld servis med 606 delar. På piedestaler tronar blå Sèvresvaser inköpta på ort och ställe. I taket fanns 400 kvm illusionsmålningar restaurerade efter Gonzagaoriginal. Här höll Maria bankett när sonen tsar Alexander (som regerade i 4 år, 4 månader och 4 dagar), besegrat Napoleon. Maria och hennes döttrar plus ett otal kvinnor ( välgörenhet som gav inkomster ) hade broderat petit point på gardiner. Praktfull balkong utmed fönstren så att man kunde gå ut och svalka sig eller svärma. Paul var riddare av Malteserorden och
12. Riddarsalen inreddes för ordensceremonier. En del av de militärt präglade föremålen är nu i Eremitaget, men en del räddade (nedgrävda) antika skulpturer, något brandskadade, står vackert mot de gröna väggarna. Det kejserliga
13. Peter-Paulskapellet, ritat av Brenna är i tydligt ortodox stil, men med katolska influenser. Här fanns Murillokopior och framför ikonostasen sägs Paul ha slitit på golvet medan han bad för sitt liv.
De här rummen har jag fastnat för. Beskrivningen kan inte användas som karta, rum från två våningar har jag beskrivit allteftersom jag minns dem. Om jag släppts lös här skulle jag nog gå vilse.

På hemvägen passade vår ordförande Sven Hallberg på att tacka guiden Ljuba för ett gott arbete. Hennes, av ansträngning, röda kinder blev ännu rödare av allt beröm som kom henne till del. Vår chaufför, som nu inte visste hur rörig vägen till hotellet skulle bli, tog tacksamt och välförtjänt emot present och applåder. Vi skulle ta en genväg hem, somliga skulle hasta till rysk balettafton och lämnas först, andra skulle handla rysk vodka och röd champagne. Men diplomaterna behagade komma i vägen, igen!!!, vissa broar var på tok för låga, de vägar som då stod till buds var kolossalt slitna. Stackars Ingvar, hur skulle det sluta? Bra, det hämtades valutor på rummet och det handlades duktigt med god vodka av Rolls Royceklass, men ingen kaviar eller röd champagne. Varför hade man inte köpt mera kaviar när tillfälle gavs utanför entréer osv? Jag kände mig som en "rubelidiot". Min enda burk ska gå till välgörande ändamål, frukost åt nygifta...
Det fick bli lite tröstshopping i hotellets alla lockande butiker. Vackra handmålade lackarbeten i form av ägg, askar och ryska inuti-dockor, varav den innersta var liten som, ett risgryn. På min ena ask fanns en utsökt målad groda. Den grodan ska jag övningspussa, man vet aldrig! Så fanns här spindelvävstunna schalar i getmohair som kunde knycklas ihop till en liten boll när den inte värmer axlar som misshandlas av dagens gissel, vinande airconditioners.
Efter middagen hade några av oss krafter kvar för en liten tripp under floder och träsk i St P:s metro vars praktfulla stationer Stalin avsåg att vara "folkets Palats". Det färdas 2 milj resenärer här, men på kvällen är den värsta rusningen över. Ett stort problem uppstod, inte ekonomiskt, man åker så länge man vill för 7 rubel (om man inte checkar ut d v s), nej, men man förstår ingenting!!!! Allt står skrivet med kyrilliska bokstäver, vilket bäddar för problem även om det bara finns fyra linjer. Men Annika Lindström, Jan Svegborn och Åke Håkansson bläddrade med kartor och lotsade. Man åkte rulltrappa 70 m ned i underjorden till en oändlig korridor med svarta automatstängda dörrar mitt emot varandra på lagom avstånd. I taket hängde SKYLTEN. Klaustrofobi gjorde sig lätt påmind. Rätt som det var gjorde vi halt framför en svart dörr. Plötsligt öppnades dörren och man klev in i en vagn, utan att veta om den anlänt från höger el vänster! Knökfullt med folk. Intressanta studier. Soldater pussade på flickvänner. Sovställningar man inte visste fanns. Forskande blickar. Så kvällens behållning; en dövstum flicka satt mitt emot sin pojkvän och "läste" högt ur en bok. Hennes läppar, ansiktsutryck och gester var så betagande vackra att jag undrar om han fattade ett dugg av vad hon "läste"!
Av metrons 58 stationer ska vi kliva av vid just denna. Dörrar öppnas och man befinner sig i en ny oändlig svartdörrad korridor. Jag vet inte från vilket håll jag kom. Det är ett ganska vanligt fenomen för mig, men nu var det faktiskt flera som klagade. Jag anpassar mig vant efter mitt handikapp och slöt mig snabbt intill de trygga ledarna. Det fanns lite utsmyckningar i form av förgyllda ekblad och vackra armaturer, men de palats som jag besökt, som inte var folkets, hade nu gjort mig blasé. Men man har anlitat de bästa arkitekter för utformandet av stationerna, använt tusentals ton marmor, granit och kalksten, beställt kandelabrar, skulpturer och mosaiker av konstnärer, och åstadkommit både vackra, stämningsfulla och kanske t o m vulgära stationer läste jag senare. Vi åkte upp i det duggregniga markplanet och promenerade längs Nevskij Prospekt, minglandes bland ryska flanörer. Ledarna visste att vi gick hemåt.
Det var ganska intressant att titta på vad affärerna hade att bjuda på. Men visst, här visar man inte upp sig via skyltfönster som hos oss, man måste stiga in för att bli frestad. Det hade jag gärna utsatt mig för, och väldigt gärna hade jag velat besöka Ryska muséet för att insupa lite om själva Rysslands kultur och folklore. Det vi sett av interiörer var visserligen storslaget, men finns i olika varianter på övriga platser i Europa. Barock, rokoko, empir, jugend osv är sig ganska lika , bara själva "finishen" är olika. Alla makthavare måste ju manifestera sig så här före media, foto, statistik, BPN osv. Det var ju bara palatsbesökarna : adeln, ambassadörerna och de kungliga som kunde sprida "sanningen" vidare om hur mäktiga och rika länderna var. Man gjorde allt för att skapa en imponerande image. Men lite om de vanliga dåtida människorna, som ju var så oändligt många, skulle jag vilja erfara. Så ska jag villigt erkänna att jag siktat in mig på Ilja Repins kostliga bild med de fantastiska nunorna på en skock kosacker, författande ett nidbrev till någon, vem det nu var. Denna bild hör till en av mina tidigaste "konstupplevelser" så det ligger inte så lite nostalgi bakom! Men jag är ju hittills aldrig beredd att åka hem när den tiden kommer.Nu var vi flera som velat stanna någon/några dagar till. Men nu har vi "rekat", kanske kan man sikta in sig på att återkomma om något år, och dessutom uppleva St P:s berömda vita nätter som inträffar i maj.
Mitt i packningsbestyren fick vi barnbördsbekymmer. Monika, mitt ressällskap, ska bli farmor, precis när som helst.

14/4
För första (förmodligen sista, åtminstone i jordelivet) gången åt jag frukost till harpospel! En kvinna trakterade detta instrument placerad på salens dansgolv. Snabbt handlade jag en ros till den blivande farmorn, och gömde den bak i bussen tillsammans med en liten mini-champagne. När som helst kunde babyn födas. Ute var det snösunkigt och trist måndagsmorgon. Stadens invånare såg inte ut att glädja sig åt dagens id. Inte alls. De pittoreska Chagall-husen som kantade vår utreseväg var enbart just pittoreska. Hade man inte sett tv-antenner på taken hade man trott att husen övergivits för tio år sedan. Lappat, lagat, löst hängande, snett och vint. Just sådant som gör sig på bild. T ex i Ilon Viklands illustrationer och Chagalls Vitrysslandsmotiv.
Putin är sååå välkommen att ta itu med byråkratin. Sju, 7, gånger visade jag mitt pass vid gränsöverskridandet. Där går gränsen kan man säga! Men kontrollanterna var inte så sura som förr i världen. I vadderade camouflageoveraller lät de sig leende fotograferas. En av dem markerade med spjuverblick att jag skulle följa med på kontroll, pekande på mitt passfoto och min nuvarande uppenbarelse, antydande att jag var oigenkännelig. Tacka för det, det tycker jag också....
När vi lunchade i Finland var jag tvungen att beställa Pytti panni. Det lät så kul på finska, och skam till sägandes det enda jag kunde översätta på menyn. När vi återigen for genom Viborg berättade Peter Lundius om en intressant kryssning som han och Inger gjort genom Saimas kanal- och slussystem. Tips om restauranger mm meddelades. Ett restips som är värt att fundera på. Vi steg ombord vår färja och shoppade lite extra, det gällde att samla bonusstämplar för att kvalificera sig för att erhålla en Aalto-vas till vrakpris. Naturligtvis lyckades vi. Men något telefon-meddelande som kunde få "farmor" lugn kom icke. Det var tjall på linjen! Vi tog en öl och beundrade den isiga utfarten i underbar kvällssol. Lång sittning blev det vid supén. "Junioren" Annika passade på att fylla år.

15/5
På hemresan fick vi äntligen fart på telefonen; en gosse hade det blivit, på 4,4 kg En dag gammal firades hans ankomst med ros och champagne. Äntligen kunde vi koncentrera oss på alla de intressanta tävlingarna med attraktiva bokpriser. Många glada vinnare gratulerades, och innan vi visste ordet av var vi hemma i det strålande vårvädret. Enda malörten i bägaren var att några av reskamraterna smittat ner varandra med medhavd influensa. Men sådant finns det inga garantier för. Resan i övrigt var en succé. Tack återigen, Sydvästens researrangörer. Vi ser fram emot nästa resa. Om någon blivit trött på mina personliga kommentarer struntar jag i det. Det blir ju så med en dagbok, den färgas och formas efter den som skriver den. Tack för trevligt sällskap!

Text: Britt Reinhold
Bild och layout: Jan Svegborn.