|
29/10 Vi kom till Campio på 2 ½ tim, sen direkt ut i sommarvärme med ca 25 grader, och var snart, via transferbuss, incheckade på hotell Hermitage. Däremot tog det lång tid innan vår fullsmockade, söndagströtte stadsbuss anlände…..enligt inofficiell tidtabell! Vid Termini tog vi en annan fullproppad buss. Det är märkligt hur vig och böjlig man blir vid behov, men, fr o m nu blir det taxi för hela slanten! Så ska vi alla hålla ihop under vandringen på de av flanörer överfulla trottoarerna. Detta ska sedermera visa sig vara omöjligt att genomföra. Mindre fraktioner uppstår och fortsätter att upptäcka Rom på eget bevåg nu och följande dagar. Vi stannar vid piazza Venezia. Det av Venedig ägda renässanspalatset fr. 1400-talet, delvis innehållande block från Colosseum, (som betraktats som ett veritabelt stenbrott!) har varit ambassad för Venedig, är nu Österrikes. Det blev ämbetsbostad för Mussolini som orerade med inlevelse från balkongen. Viktor Emanuelmonumentet, ”skrivmaskinen”, ”bröllopstårtan”, med den okände soldatens grav, tog 46 år att bygga. Sacconi har lånat friskt från antiken och här, på världens största monument finns allt: 12 m hög ryttarstaty, pelare, trappor, altare, segergudinnor, quadrigor, och fyrspann! Mycket blev det! Trajanuskolonnen syns härifrån, 30 m hög och med en 200 m lång relief som visar hur kejsaren besegrat nuvarande Rumäninen. Detta är en av världens tidigaste serie-strip. Nu är Trajanus detroniserad och det är Petrus som står staty på kolonnens topp. Vi går till höger om Monumentet upp för Michelangelo-ritade La Cordonata, trappan som leder oss upp mot den minsta av Roms ursprungliga sju kullar; Capitolium. Här sägs det att man hittat hjälten Tollius huvud = caput = capitolium. De så pålitliga augurerna, fågel-skådarna, ”såg” då att Rom skulle bli världens huvud! Så det så! Här låg 600 f Kr det största templet i romerska riket, tillägnat Jupiter Capotilinus. Här har legat ett 30-tal tempel, men inte samtidigt. Hit ledde den 800 m långa Sacra Via, ceremoni och processions-gatan. En gång årligen målades på denne primitive etruskiske figur Jupiter, och på kejsarens och alla generalernas ansikten, med rött minimum. De red på vita hästar och offrade till hans ära! En vit tjur offrades samtidigt som man slog ihjäl krigsfångar vid stora segrar. En syn för gudar? Vi passerar mellan de antika marmorskulpturerna av tvillinggudarna Castor och Pollux, de s k dioskurerna, ledande sina vita hästar. De var söner till Leda och Jupiter, den filuren, som vid förförandet klätt ut sig till svan! De bär mössor av halva svanägg och anses vara ljusgudar och skyddspatroner för de hjälpt Rom. De finns också som stjärnbilder på himlen. Till vänster, i gräset, står en liten staty av en man i kapuschong och kåpa. Den är till minne av Cola di Rienzi f 1313. En riktig föregångare till Mussolini med sin liknande uppgång och sitt senare dramatiska fall. Rienzi dödades med svärdshugg, hängdes upp och ned i 2 dygn, (som il Duce ) och brändes sedan dessutom på bål!!! Läs om honom i guidepärlan Resenär i Rom av H.V. Morton (1957). En antik ryttarstaty i brons, föreställande Marcus Aurelius, filosofikejsaren, står på Piazza del Campidoglio. Han lär ha sagt: ” Detta är vägen till fullkomlighet. Att leva varje dag som om den vore den sista men utan ängslan eller resignation och utan förställning.” Hade inte de kristna trott att den statyn föreställde Konstantin den store hade denne ”hedning”varit nedsmält till kanoner…….Michelangelo tog hit den från Lateranen. Bakom statyn ligger senatorspalatset, numera Roms stadshus under vilket fanns tabularium, Roms arkiv en gång. Nedanför palatset finns statyer av flodgudarna Tibern och Nilen flankerande gudinnan Roma. På båda sidor om statyn ligger de berömda aprikosfärgade capitolinska muséerna. Genom dörren till det högra såg vi en glimt av Bronsvarginnan (etruskisk) med Romulus och Remus (senare). Här inne finns också den capitolinska Venus och massor av skulpturer bl a. I det vänstra muséet finns ett populärt vigselrum. Denna vackra plats med trappan och sina tre palats är ett 1500-talsverk av Michelangelo. Kullen hade länge stått övergiven och raserad när man på 1200-talet byggde en kyrka till Santa Maria in Aracoeli (himlens altare). Kyrkan har anor från 500-talet. De antika 22 pelarna har släpats dit från olika håll. Trappan upp, pesttrappan, är 124 steg lång och byggdes två sekler före La Cordonata, efter att Rom skonats från pesten. Vid behov skulle den krypas uppför. Den lilla kyrkan byggdes över platsen för Junos, Jupiters hustru, tempel. Leda var ju bara ett snedsprång. Juno av Moneta var äktenskapets! och kvinnornas gudinna, så man bytte nu ut henne mot Maria , det fanns ett uppdämt behov hos kvinnorna. Här fanns också en gång Junos gäss, som ju varnat när gallerna kom, och som augurerna hade så stor nytta av att studera. Här i gamla templet låg en gång myntverket, jfr Moneta, moneda, monnaie, money, münz osv. I kyrkan finns gravstenen över den vinbonde som 1506 fann Laokoongruppen i sin mark. Michelangelo var med när den grävdes upp. Bonden fick pension på livstid Sevärdheten framför andra i kyrkan är Santo Bambino, en 60 cm hög docka i olivträ från Oljeberget!!!! Den är överöst med juveler. En gång rånades dockan men redan efter en vecka var den överhöljd igen. Den kan utföra under och botar sjuka när allt är hopplöst. Fram till 1950 fanns en förgylld akutvagn redo att rycka ut, flera gånger i veckan, senare droskbil! På 50-talet när Morton ( Resenär i Rom ) var där fanns det hundratals brev från hela världen till Bambino. Förr bars dockan omkring i en praktfull krubba för att välsigna romarna, barn kantade gatorna. Hur det är i detta sekel vet jag inte. Breven kanske går till Tomten i Finland? I Axel Munthes bok om San
Michele berättar han om hur årligen öns Jesusbarn bärs upp till hans kapell och
får vistas där en vecka i en krubba med ljus mot mörkrädsla och leksaker
försedd. För den vuxne Jesus hyste man på Capri föga respekt. Munthe ifrågasatte
att de goda katolikerna ville jobba med hans bygge på långfredagen. Då svarade
en av öborna: .Nedanför kullen och Palatinen, där palatsen byggdes, fanns från början en sänka med träskmark. Den dränerades via Cloaka Maxima ned mot Tibern och blev Roms finrum. Forum Romanum. Vi hade en underbar utsikt strax nedanför Mariakyrkan. Man såg hela dalen och Palatinen med Forums ärevördiga ruiner i ett underbart kvällsmotljus. Längst bort skymtades Colosseum. Alla fotograferade och hängde över murkanten. Vi spanade in Severusbågen tillägnad. Septimus Severus som dog i Britannien, brändes i York och var en redig krigare. Vi såg Rostrum, den tidens ”Speakers Corner”, en politisk medelpunkt och Curian , senatens hus. Vi spar resten till en senare promenad i dagsljus. Det började skymma och vi gick vidare längs trottoarförsäljare, spelmän, förstelnade låtsasstatyer och gyllene mumier. Målet var en basilika, San Clemente med en underbar 1100-tals mosaik i koret. Här fanns martyrer att skåda och en rosa flamingo??? på en gren mot mosaikfirmamentet, som inte lämnar mig någon ro. Marmorgolvet har Cosmaterna lagt. 1. Under oss finns utgrävd fornkristen basilika och 2. under den finns ett i ett boningshus från 100-talet som inrymt ett Mithratempel fr 200-talet. Jag såg ett i Jaice i Bosnien för några år sedan!!! Och, 3.under det finns murrester från tidigare hus. Tala om kulturlager. Så satte vi oss alla ute på trottoaren till en bar som Bengt kände till, och drack öl och åt pizza och annat. Den 29/10, sent på kvällen ljummigt och skönt! Men sen fick det bli svårfångad taxi hem för en del som bojkottade all busstrafik. 30/10 Här finns torgets tredje Mariakyrka, från 1100-talet. Byggd över Neros osaliga ande och med kapell med fresker av Rafael och Pinturicchio, den senare en av konässören Bengts favoriter. Här var Martin Luther på ett av sju kyrkobesök en långfredag. Roms då ca 40.000 inv levde i förfall och misär, nepotism rådde, hög avlat = Peterspeng, utkrävdes för bygget av nya Petruskyrkan osv. Här krävs REFORMATION tänkte Martin! Här såg vi två kända målningar av clairobskyrmålaren, nyskaparen Caravaggio; Paulus förklaring, en riktig rysare och Petrus korsfästelse. Mellan dem rivalen Carragis betydligt mera traditionellt målade Adoration, fortfarande beundrad. Denna piazza liknar ett vackert solur med obelisk-visaren som hämtats från Cirkus Maximus. Härifrån hade man i antik tid hästrusningar rakt nedlängs corson till piazza Venezia. Piazza di Spagna ( Spanska ambassaden ligger t v ) med franskägda Spanska trappan, med fontänen la Barraccia ( monument över en Tibern-översvämning av Pietro Bernini d ä ), med kändisarnas vattenhål café Greco, med Keats hus ( här bodde senare Axel Munthe ) och med Babingtons tehus. Detta turisteldorado kostade många fotoklick. Högst upp ligger franska kyrkan Trinita dei Monte med tvillingtorn. Sen följer den honungsfärgade 125-stegs rokokotrappa i travertin, de ockrafärgade husen och vit marmor! Tessin lät sig inspireras här (också). När den svenske hovläkaren Axel Munthe arbetade här tjänade han massor av pengar på att ge nerviga, sysslolösa, olyckliga rika damer (och ibland deras feta knähundar) en diagnos, colitiditis tror jag kallade han den, och de kände sig genast bättre. Under oss låg en gång gottegrisen Lucullus alla matsalar, här åt han med Cicero och Pompejus. Dit in flydde Claudias lösaktiga fru Messalina, hittades och mördades!!!!! Känn historiens vingslag ! Bryskt vaknade vi upp när vi skulle betala sju euro för den öl vi så väl behövde. Vi går förbi känd krog, Alfredos, där utvalda damer trakteras med guldsked. Vi såg grå koloss från Mussolinitiden, hans namn finns i inskriptionen, mitt emot resterna av Augustus enorma runda mausoleum från år 0. Det marmorvita eleganta muséet Ara Paci, nybyggt över fredsaltaret som grävts upp i närheten, var stängt, men vi återkommer.Vi passerar Borghese-palatset i barock, ser tjänstebostäderna längst upp. I San Lorenzokyrkan från 1600 beundrar vi Poussins grav. Han nobbade franska akademins inviter, föredrog Roms värme, vi nordbor förstår precis.Vi passerar Parlamentshuset som naturligtvis också tilltalade Tessin och Gustav III. Så är vi på Piazza della Rotunda, Roms navel. Framför oss ligger Pantheon med 12 m höga granitpelare. Pelarna är här, som t ex på Akropolis, oregelbundna till formen och sin placering, allt för det estetiska intrycket. Templet, numera runt, är byggt av Marcus Agrippa och ombyggt av Hadrianus 130 e Kr, som gav rektangeln dess nya form och kupolen. Kulturlagret är 11.5 m så vi får tänka oss hur det en gång låg högt och lyste med sin då guldtäckta kupol. Det är kejsarroms bäst bevarade byggnad men OJ så plundrad. Förhallens bronstak blev 1625 till 80 kanoner. Malicen sa: ”Vad inte barbarerna lyckades med, det gjorde Barberini!” ( Påven Urban VIII var av släkten Barberini ) Kupolens diameter är 43 m precis som takhöjden till det öppna ”ögat”, 9 m i diameter, det enda ljusinsläppet. Kupolens indragna kassetter gör den hållfast. Avrinning går till Agrippas kanal. I nischerna stod förr stjärngudabilder, Mars och Venus var viktigast. På den som nu är Alla helgons dag, fast år 609 helgades templet åt martyrerna. Här finns gravplats för det förenade Italiens kungahus och för Rafael, vars sarkofag smyckats med en röd ros. Läge för glass vid barockfontänen. Det är varmt! Vi går till Piazza Navona. Här krängdes det ”konst”, glass och skräpsouvenirer överallt. Gott om restauranger. Här låg förr Domitianus rännarbana. Roms damer m fl beundrade fyrspannens stiliga kuskar i röda, blå, vita eller gröna laget. De blev den tidens folkidoler . Den mest berömda av de tre fontänerna här är Berninis flodgudsfontän. Den visar Rio de la Plata, Ganges, Donau och Nilen. Nilen döljer huvudet i en duk. Det gör han antingen för att dess övre lopp var okänt ELLER för att ”slippa se” konkurrenten Borrominis kyrka mitt emot, tillägnad den både brända och halshuggna St Agnes. Hela fontänen var övertäckt för oss!! Han har också gjort skissen till den norra fontänen. Där kämpar Neptun mot en jättebläckfisk. Överallt denne Lorenzo Bernini! Om honom sa Urban VIII: -Ni är som skapad för Rom, liksom Rom är skapat för er! Bengt ledde oss norrut och vi kunde se en utgrävning som visade på arkader och publikgångar vid rännarbanan. Så fann vi matställen på olika ställen och skaran upplöstes i atomer. Själv åt jag på Piazza Navone, sittande på en bänk i vimlet. Min grupp drog sig mot Campo de Fiori, blomstertorget, som nästan hade packat ihop för dagen. Här i närheten fanns förr den väldiga orakelstatyn av Herkules som nu står i Vatilkanmuséet. Från dess insida kunde en spinkig gosses röst då ge orakelsvar som hade en imponerande klang. Här står en bronsstaty av Giordano Bruno i munkkåpa. Just här brändes han på bål år 1600, dömd av inkvisitionen. Han har ryggen vänd mot Vatikanen i protest! I närheten fann vi Palazzo Farnese, ett underbart renässanspalats av Sangalle, med tre rader fönster och gesims av Michelangelo. Gissa varifrån man tog stenblocken! Här har Kristina bott i bottenvåningen, med utsikt mot Tibern. Till vänster ligger Birgittaklostret och hennes kyrka. Hit kom hon 1349 och bodde i 19 år. Hon ville dö på trä och lades på sitt skrivbord. Bordsskivan visas bakom glas. Hon är avbildad på fasaden med en penna i handen, statyn utanför förställer dottern Katarina. Vi såg nunnorna uppe på takterrassen. Här finns ett gästhem och hålles svenska gudstjänster. De två fontänerna på torget är jättebadkar från elake Caracallas termer. Under oss fanns lämningar av körsvennernas olika lags baracker. Vid Ponte Sisto klev vi ned för de urinstinkande trapporna till promenaden längs med Tibern. Denna sköna promenad var en av resans höjdpunkter. Broarna och den breda brusande floden med sina höga, med grönska överhängda murar var helt betagande. Palatinen i fonden.Tyst och folktomt. Under varje brofäste fanns uteliggares hopsamlade ägodelar, sängar mattor och annat. Vi såg Isola Tiberina, den sägenomspunna Tiberön. Bron över, Ponte Fabricio, skulle enligt byggmästarens kontrakt hålla i 40 år men nu har den hållit i över 2000 år. Sägen nr.1 Ön uppstod när siste etruskiske konungen fördrivits? Nr 2 År 291 f Kr, efter år av pest, bad man den vänlige grekiske guden Aesculapius om hjälp. Helgad orm skickades med bud och båt uppför Tibern, finner det lämpligt att avringla till ön, och se, pesten försvinner!!!! Tempel byggs med guden, hans käpp och ormen som ringlar sig kring den, apotekens logo numera? Här över står nu en kyrka och här finns även ett sjukhus . På andra sidan floden stannade vi till vid det lilla förtjusande runda s k Vestatemplet som kanske i själva verket var tillägnat hamnarnas gud el. kanske Herkules? Intill ligger det rektangulära Fortuna Virilis el kanske var det gryningsgudinnan Matulas tempel, i jonisk stil. Båda fr 100 f Kr. En gammal huskyrka, titilus, påbyggd ett gammalt spannmålsmagasin är Santa Maria in Cosmedin i romansk stil. Den har inuti en halvt orientalisk skönhet men är mest känd för att man här, i förhallen, kan sticka in ett finger i munnen på ett hiskeligt ansikte, Bocca della Veritá, en platta av marmor, ursprungligen ett kloaklock. Om man svurit falskt åker fingret av! Redan på medeltiden fascinerades pilgrimer av denna sevärdhet. Under antiken låg Oxtorget här. Så gick vi till gröna sköna rännarbanan Circus Maximus. Här i dalen fanns plats för 300.000 åskådare. Här stod ursprungligen Augustus obelisk. Dessutom hade kejsaren ett privat stadion till höger. Ruiner av Augustus och Flaviernas palats skymtas. Vi beundrade det upplysta Colosseum men orkade inte gå dit. Då var det nämligen dags för vätskekontroll på ett utecafé medan vi turades om att shoppa lite smått och gott till nattamaten på hotellets takterrass. Vilken underbar utsikt vi hade från hotelltaket. 31/10 Var är tålamodets gudinna? Köerna framför och bakom oss var oändliga, det var kyligt i skuggan på morgonkulan, och trist. Inkomna hastar vi förbi den
stora samlingen av modern sakral konst. Utbudet här är enormt och vi får sovra.
Snabbt guidar Bengt oss till Vatikanstaten. 1929 erkändes den som suverän stat. Försoningsgatan byggdes, massor med pengar betalades då av italienska staten, bl a 750 mil lire. Ingen annan instutitution i världen har en mer än 1600-årig kontinuitet. Påvarna har haft tre adresser: 1. Lateranpalatset, här ligger 28 påvar begravda, men 1377, efter exilen var det obeboeligt, 2. Avignon och 3. Vatikanen. Man har ett statsskick som påminner om kejsartidens. Ett beprövat koncept. Sändebud heter legat. Pont.Max som finns inskrivet/inhugget överallt i Rom kommer av titeln pontifex maximus, den som hade högsta överinseende över den romerska stadsreligionen, vestalerna m m. Likheten mellan deras nunneorden och vestalerna är också påtaglig. Titeln Pont Max övertog påvarna redan 400 när hedendomen gav vika. Man har livvakter, schweizer-gardet i sina renässanskläder (av Rafael?) + två andra garden. Man talar latin och har flera antika arv. Man tog chansen att ta över direkt efter kejsarna! Man har flera sigill, det för bannlysning är ½ m högt. Vidare eget myntsystem, varuhus, brandkår, järnväg och station ( inget tåg ), post, tidning, skatte-tull-frihet, banksystem, radiostation, inga valutarestriktioner. Föreläsningarna på Gregorianska universitetet hålls på latin. Antonio Bacci har t ex översatt ordet för Tv till Imaginum transmissio per electricas undas! Kort och koncist! Vi går till Rafaels stanzer = rum. Den 265: te påven Julius II, var konstälskande. Han ville ha fresker i sex rum. Rafael hade en hel stab av medarbetare. Vi ser Sala di Constantino, med Konstantin som dränker motståndaren i Tibern. Stanza d´Eliodo, tempelmånglare drivs ut (G.T) men påven Julius är där samtidigt !!! På en bild avbildas en påve som sades släcka en brand enbart genom att göra korstecknet! Osv. Vi stannar till vid de fyra berömda Religionen, Filosofin, Poesin och Juridiken i rum Stanza della Segnatura. Skolan i Aten visar ett tänkt möte m Platon, lik da Vinci, Aristoteles, Sokrates, Diogenes, Euklides, lik Bramante, och en brevskrivande tänkare, lik Michelangelo fast något förskönad eftersom han hade fått sitt näsben knäckt i slagsmål. Rafael själv står längst ut till hö. Här finns avbildat 52 tänkare! På Parnassen sitter Apollo med de nio muserna. Vi ser Dante, Homeros m fl författare. Sixtinska kapellet. Påvarnas privata kapell. Här var det knökfullt av betraktare med näsan mot taket. Hela tiden hyschades det av vakterna. Freskerna studeras bäst i en konstbok, men intrycket av det oerhörda arbete som ligger bakom får man bara på plats! Michelangelo skrev 1510: ”Min mage pekar mot hakan, skägget står i vädret, hjässan vilar mot min rygg och mitt bröst är som en harpyas. Färgen från penseln, som rinner ner i mitt ansikte, har där bildat ett brokigt mönster. Jag går på måfå utan att kunna se mina fötter.” Han rev själv sina färger ( ? ) och arbetade på taket i denna svåra teknik i 4 år! 1508-1512. Han ville visa en värld som förberedde sig på Frälsarens återkomst. I nio takfält visar han skapelsen från kaos till syndafloden. I skapelsescenen kikar Eva fram under Guds vänstra arm, ännu ”oskapad”. I takgesimsen sitter fem sibyllor och sju profeter, på övriga valv och lynetter sitter Kristi förfäder, och alla dessa sitter och väntar….än idag. När han var 60 år började han på altartavlan Yttersta domen. Uppdraget gavs först av Klemens VII som personligen upplevt de på sin sold snuvade soldaternas plundringen Sacco di Roma 1527. Konstnären tog i ordentligt och t ex fick en pryd kritiker se sig själv avbildad som Minos med åsneöron i Helvetet. Men dåvarande påve Paulus III var helnöjd. På sidoväggarna finns fresker av Perugio, Botticelli, Ghirlandaio och Pinturicchio. Här inne väljer man ny påve, härifrån utgår svart eller vit rök. Vi lunchade på Försoningsgatan men jag har inte riktigt försonat mig med notan. 340:- Skr. för dels lite micro-lasagne och dels skinka mozzarella och tomat + 2 öl. Vi samlades senare åter mitt på Piazza San Pietro vid Caligulas obelisk. Maderno har gjort de två fontänerna på de två rundlarna. Berninis Petersplats, som omfamnar besökaren har 284 pelare i fyra rader som liksom går ihop till ett optiskt fenomen, och galleriet är krönt med 164 helgonstatyer. Det ryms människomassor här och man ser tydligt påvens fönster. Peterskyrkan sysselsatte tre arkitekter, Bramante, Rafael och Michelangelo och tog 120 år att bygga m 1506-1526. Att den byggts på en sluttande kulle anses bero på att här under finns Petrus (som ju fick ”nycklarna”) viktiga grav, och Konstantins basilika fr 300 eKr. Den har koret i väster! 15.160 kvadratmeter rymmer 1000 besökare. Höjden är 45 m och längden 186,36 m. Biggest in the world. Plattor i golvet visar konkurrenternas, givetvis kortare, längd. Den heliga porten muras igen och öppnas bara en gång vart 25:te år. Till höger bakom glas finns Michelangelos underbara Pietá i vit marmor. Det enda verk han signerat. Han var 25 år när den gjordes!!! I närheten finns minnestavla av Kristina som ligger begravd här i en krypta. Arnolfo di Gambios Petersstaty, som redan stått i Konstantin-basilikan har vänster fot nedsliten av kyssar. Ibland får statyn påvekläder. Om man inte snabbar sig sparkar foten sägs det. Michelangeloritade Kupolen är 80 m högre än Pantheons; hela 119 m. Vi såg spänstiga personer som via hiss och trappor ( 2 x 537 steg ) tagit sig dit och, med all rätt, såg ned på oss. Vilken utsikt de hade över Rom därifrån! Gustav III har ristat sitt namn två ggr här uppe, spänstigt! Rakt under kupolen står Berninis 29 m höga bronsbaldakin i gränslös barock. Mästaren fick 1653, förutom arvodet 10 000 scudi i gratifikation. Fienderna förutspådde att den skulle braka ihop.Tonvis med brons ( från Pantheon ) och massor med guld har gått åt. Här finns högaltaret över nedgången till en gulddörr som leder till Vatikangrottorna ( gravplatser ) och 7 m under kyrkan finns Petrus grav. Hela 95 förgyllda silverlampor brinner utom skärtorsdag och långfredag. I kvadrathörnen finns fyra reliker inmurade med de personer som är knutna till relikerna framför. Den blinde helige Longinus lansspets, den han sägs ha stuckit i Jesus sida. Longinius fick då blod i ögonen och blev seende! Den heliga Helena, Konstantins moder, känd reliksamlare, hade tagit dit en bit av korset! Så finns här Veronikas svetteduk och aposteln Andreas avhuggna huvud! Jag tänker osökt på relikerna från Apollokapseln, Berlinmuren, Elvis och Lennon m m och det erkänner jag! Petristolen i guld och brons av Bernini, innehåller inte Petrus gamla predikstol i trä, utan är en gåva från 800-talet av Karl den skallige. Kuriöst nog har Bernin måstat sätta plåtskrud på Paul III; syster, den vackra Giulia Farnese, då Roms vackraste och Alexander VI Borgias älskarinna. Hon fick flera städer i present. Tidigare var hon avbildad i Evadräkt på della Portas monument över brodern Paul. Med Petri stol alldeles till vänster gick detta inte an!!!! Man har ju även beslöjat Michelangelos, i Sixtinska kapellet, figurer också i efterhand! Konstnären da Volterra fick efter uppdrget tillnamnet ”byxmakaren”. Pius VII:s gravvård är gjord av Thorvaldsen! Alla tavlor i kyrkan är skickligt gjorda mosaiker, inte en oljemålning i sikte. Man kan bikta sig på åtta språk. Röd lampa vid upptaget. Här kan man vanka, forska och begrunda i dagar och veckor, men vi gick nedför Försoningsgatan mot Tibern igen för ölstopp. Vid Castel Sant Ángelo, Hadrianus gravmonument 135 e Kr stannade vi beundrande. Detta och Augustus ( från 27 f Kr ) som vi tidigare sett, har haft minst tre avd som en tårta med cypress el annat planterat på en kulle på toppen. Inuti Hadrianus monument löper en spiralgång till gravkammaren fortfarande. Byggt som en fästning blev det också en sådan i orostider. Ängeln Gabriel på nuvarande toppen sattes dit efter att en påve år 590 ”sett” honom där med ett blodigt svärd och pesten sedan försvann! Intrignäste blev det år 900 då Theodora och Marozia, mor och dotter, gm olika giftermål, några mord och oftast via sängvägen avancerade så, att de till- och avsatte påvar under nära 40 år! En av dem, troligen en sonson blev påve vid 17 år! Tala om kvinnlig list. Här byggde påvarna en veritabel bastion med täckt nödgång från Vatikanen att ha som reservpalats. Givetsvis fanns varmvatten och läckra badrum, salonger, bibliotek och skattkammare. Paul II hade i den t ex deponerat 54 silverbägare bräddfulla med pärlor värda 300.000 dukater = 85 miljoner kronor + annat krafs för en miljon dukater.( Hommerberg 1987) Rövarbaroner och adelssläkterna Colonna och Orsini härjade vilt vid 1300 innan påvarna återvände från Avignon. Så blev här skräckfängelse under Borgias sons påvetid. Numera är här ett militärmuséum. Här bland murarna har man spelat in scener ur Puccinis Tosca. Vi gick över Tibern på änglaprydd bro. Åter en underbar promenad i svalkande ljud. Vi gick över vid Ponte Cavour i närheten av Ara Paci och kom gratis in! Rena ögonbadet efter Peterskyrkan. Allt bländvit, rent, sparsmakat och ljust. Altaret restes år 13 f Kr när Augustus kom hem från krigen i Spanien och Gallien. Nu hade vi verkligen förtjänat ett skrovmål under parasollerna på piazza Navona. Hemma är det storm, regn och kallt.Det förhöjde njutningen något. Däremot njöt jag inte av det italienska köket som jag alltid förut gjort! Spagetti Carbonaran här var inte i min smak! 1/11 150 m bort ligger Santa Prassede, en tituluskyrka. Ett hus/hem som upplåtits till hemliga gudstjänster i fornkristen tid, gick sedan under överinseende av präster som kallades kardinaler, (av cardo = gångjärn, svängtapp om vilket det hela rör sig ) över till att bli kyrka. Så är det ännu, kardinalers sköldar, porträtt och hattar (tills de multnar), finns i dessa kyrkor Denna betraktas som det vackraste bysantinska kapellet i Rom. I välvt 800-tals gravkapell åt Paschalis I:s moder Theodora, finns underbara gnistrande mosaiker i färg och guld. ”Paradisets trädgård” kallas kapellet. Modern levde vid utförandet, hennes gloria är nämligen fyrkantig, bara avlidna avbildas med rund gloria. Han lät flytta hit systrarna Prassedes och Pudenzianas sarkofager från katakomberna. Så finns här, som relik, en inglasad del av den porfyrpelare som Jesus varit bunden vid när han piskades. Santa Pudenzia, ligger 24 trappsteg ned, och där, under oss sägs befinna sig det kristna västerlandets vagga : ruinerna av det hus där enl traditionen Petrus bodde och utdelade nattvarden. En bit av det bordet finns bakom glas, resten finns i Laterankyrkan! Palatset senare tituluskyrkan tillhörde Cornelius Pudens systrarnas fader, ev medlem i romerska senaten. Mosaiken i kupolerna är de äldsta i Rom. Lärjungarna som omger Jesus är alla klädda i togor! Jesus sitter bredbent och avslappad på stor röd dyna. I bakgrunden står Pudens döttrar och håller kransar över Paulus och Petrus huvud. Bakom dem en gatuscen från 390-talets Rom el Jerusalem. Gården utanför huset/kyrkan var helt underbar och visade gamla byggnadsrester. Rofyllt atrium var givet fotoobjekt. Vi går till San Pietro in
Vincoli. Här förvaras de kedjor som Petrus fängslats med i ett
bronstabernakel med glasväggar. Julius II:s av Michelangelo ofullbordade
mausolem finns här. Bengt berättar att den rysliga Borghesesläkten var inblandad i ett mord här i ingången till kyrkan! De Fattiga systrarnas kloster låg intill. Axel Munthe skötte de 50 systrarna och deras 300-400 fattighusgäster gratis. När vi sedan står vid kolosseum citerar Bengt :- Rom besegrade grekerna militärt men grekerna besegrade Rom kulturellt. På Colosseum var det väl bara kropps- och våldskultur som gällde. Det är Roms största byggnad, från år 72 e Kr, byggd av Vespasianus med sönerna Titus och Dominitanus. Den byggdes på platsen för Neros konstgjorda sjö, och kolossen, som gett namnet åt bygget, var den 30 m höga statyn av Nero. Nero som fick ha hjälp av en slav när han skulle ta livet av sig. Djupt beklagande sig över den förlust detta skulle innebära för eftervärlden. Neros statyhuvud byttes ut mot solgudens och på ryggen av 24 elefanter flyttades han till piazzan vid amfiteatern. Nu är han jätteborta. Hur kan man slarva bort något så stort? Bygget tog 10 år, invigningsfesten tog 100 dagar med ”Bröd och skådespel åt folket”. Det hela är en arkitektonisk triumf, man har räknat på allt, bärighet i synnerhet! 50.000 åskådare rymdes på 4 vån. 527 m i omkrets, 188 m lång och 48,5 m hög! På parketten satt kejsaren med hovet, vestalerna, senatorerna och adeln. Längst upp satt sjömännen och skötte, vid behov, taken av segelduk. Aurelius, filosofkejsaren, orkade inte bry sig, han satt och tittade ner på sina papper i stället, det hedrar honom. År 325 e Kr var det slut med gladiatorspelen (Konstantin), 400 e Kr var här jordbävning. Man reparerade förfallet men så småningom betraktades bygget som ett stenbrott. 1/3 finns kvar nu att fantisera omkring, gärna med mysfaktorn Russel Crow i huvudrollen…. Så gick vi över platsen för Venus och Romas tempel in i antikens finrum, Forum Romanum, vars ”stenbumlingar” inte intresserade vår guide i så hög grad. Man kan ju ha synpunkter på de samtida och nutida tolkningar och värderingar man under tidens gång lagt i olika nedteckningar, böcker, filmer och dokumentärer. För mig som är gammal lärare van att ”syresätta” lektioner, är det alltid frestande att fara iväg in i historien/fantasin, och jag vill rapsodiskt berätta fakta jag läst in, blandat med lite kuriosa. Det går bra att hoppa över denna texten. När sänkan dränerats fanns först marknads-, tings- och mötesplatser. Senare bebyggdes det med tempel och officiella hus. Här drog triumftåg och religiösa processioner fram på stenlagda via Sacra som gick förbi Vestatemplet och Pontifex Maximus bostad m m. Vi passerade genom Konstantins triumfbåge. I Hommerbergs bok finns en fin skiss av Tessin, från hans besök för 300 år sedan. Trots att den är den bäst bevarade, uppförd efter segern vid Monte Plivio år 312, är den, jämförd med skissen, tydligt frätt av avgaserna. Den är ett konglomerat av byggnadsdelar från : Domitianus, Trajanus, Hadrianus och Marcus Aurelius, vars huvud förstås bytts ut mot Konstantins. Senatens hus, den politiskt sett viktigaste byggnaden, Curian, har kopior av de ursprungliga bronsportarna, (orig. finns i Lateranen ) marmor och stuck är borta. Två gånger har den brunnit och byggts upp igen. Troligen höll man råd här redan 670 f Kr. Den har legat begravd i 13 sekler och är relativt väl bevarad, eftersom den blev kyrka på 700-talet. Efter sönderfallet var här ju jordövertäckt och t ex betesmark under renässansen. De omilda utgrävningarna vid Forum började på 1700-1800-talet. Sockeln till segeraltaret och marmorgolvet finns kvar. Den gyllene segergudinnans från Tarent vara eller icke vara diskuterades m år 300 och 382. Nu är hon borta. Här samlades de ca 600 medlemmarna av den jordägande överklassen iklädda tunga ylletogor. Augustus hade bestämt att alla fria romare/medborgare som bevistade Forum eller skådespel skulle bära togor, nåde den som bar den olagligt. Paulus hade den rätten men inte Petrus. Togorna låg i press i särskilda ställningar nattetid, senatorernas var purpurbrämade och vissa prästers, augurers och möjligen adelsmäns var kantade med rött. Segerrika generaler men senare endast kejsaren hade purpurmantel. Togan var dyr, tung, varm och obekväm, dög bäst till att långsamt skrida fram i, passande det romerska idealet Gravitas som ju var fromhet, enkelhet och sinnenas jämvikt. Detta gick ju bra att kombinera med kristendom, värre var det med deras grymhet och fantasilöshet. I Curian kunde det bli iskallt, ibland fick man ”ställa in”, och då var ju togorna faktiskt praktiska. Även de kristna har haft sin svarta sten , Lapis Niger, som förvarats här i huset. Antikens ”Speakers Corner” Rostra, talartribunen, var förr troligen täckt med reliefplattor och prydd med fartygsstävar ( rostra ) av brons. Vältalarens Ciceros huvud och händer spikades upp här! If you don´t like the message, kill the messenger! Av Basilica Julias tvåvånings domstolbyggnad i brunt tegel finns bara några socklar och den spruckna golvbeläggningen kvar. Här hade centumviri, ”hundramännen”( eg 180 m 44 bisittare) sammanträden. Rättegångarna och talen var långa trots att man försökte styra upp mötet genom att bestämma hur många klepsydror = vattenur talaren hade rätt till för sitt anförande.Viktiga mål renderade ända upp till 10 stora klepsydror! Det lär ha förekommit att desperata åhörare syrligt bett talaren läska sin torra strupe med vattnet ur uret! Här gick det hett till enligt
Plinius, med applåder och oväsen från ( den betalda ) hejarklacken,
laudiceni. Severusbågen, treportad, är ett stort iögonenfallande monument. Den store, disciplinäre krigaren Septimus Severus hade t o m lyckats avväpna det pretorianska ( påvens ) gardet en gång! Han dog giktbruten i Britannien och brändes i York. Hans söner var honom ovärdiga. Caracalla, han med badhusen/termerna lät döda sin bror Geta i modern Julias armar, och var allmänt gräslig. Getas namn skrapades bort på Triumfbågen! En stallmästare passade på att mörda Caracalla när han skulle hjälpa honom att stiga till häst. Han hade då förpestat tillvaron för många i 7 år. Vid resterna av Konstantin/Maxentius-basilikan, tre valv och rester av kassettak, hålls sommarkonserter. Romulustemplet är enligt H V Morton det enda tempel vars ursprungliga dörrar hänger på sina ursprungliga gångjärn. Romulus dog ung och tillägnades detta minne av sin far Maxentius. I elva sekler var tillträde förbjudet för män i detta (det sjätte i ordningen ?) Vestalernas tempel 200 e Kr, tillägnat Vesta, den husliga härdens gudinna. Stadens, sen herdetid, heliga eld vaktades här av sex vestaler, tre äldre och tre noviser. Röken härifrån var ett tecken på att allt stod rätt till i Rom! Det är rundbyggt som en herdehydda. Vestalerna bodde i ett ”lyxkloster”med två våningar där de hade dubbla väggar mot norr mot den skuggande Palatinen. De hade höjt palatsgolvet i sovrummet på avsågade amforor med cirkulerande ugnsluft för att få lite ”golvvärme”. Atrium, fontäner pelargångar och statyer av de mest förnäma vestalerna fanns här. De valdes ut från exemplariska hem (mot en furstlig summa pengar), var 6-10 år gamla, måste vara fysiskt fullkomliga, avge kyskhetslöfte och blev ”fria” efter 30 års tjänst. Deras hår klipptes och brändes, de bar vita kläder. Lärotiden var tio år. Allt deras vatten bars från en helig källa, heligt bröd skulle bakas av de första sädesaxen och deras viktigaste uppgift, t o m före eldvaktandet, var att rädda relikerna. Men om elden slocknade av slarv piskades de av Pontifex Maximus, översteprästen, som hade tillträde och var deras ende chef. Sen fick de mödosamt gnida trästycken tills ny eld uppstod. Om de avslöjades med en man, och s a säga smutsade sitt pannband av ylle, blev de levande begravda. Detta lär ha hänt ca tjugo gånger på 1100 år ( Plutharchos ). De inblandade männen fick pisk. Vestalerna fick dela loge med kejsarinnan, fick åka i vagn var och hur som helst ( all trafik m fordon var annars förbjuden under dagtid ), var heliga, stod över lagen, kunde benåda dödsdömda, hade flera privilegier. Deras föreståndare hade rätt att när som helst tala med kejsaren! De flesta stannade kvar och åtnjöt sina privilegier tills de dog. Denna heliga orden upplöstes 394 e Kr. Nog är det mycket som känns igen i nunneordnarna, heligt vatten, bröd ( vin, oblat ). Saturnustemplets 8 granitpelare visar var framsidan på templet var. Det är ett av de äldsta templen, fr 400 f Kr. Här hölls i december saturnalier som påminner om våra julfestligheter. Här förvarades statskassan. Titusbågen, tillägnad Vespaspasianus vackre son, restes som äreminne efter erövringen av Jerualem. Thorarullarna, silvertrumpeterna och ljusstaken syns avbildad. Ljusstaken har man förgäves letat efter, den här avbildningen är visst den enda som återstår. Men sjuarmade el-ljusstakar finns det gott om! Det sägs att judar vägrar att gå genom bågen. Napoleons arkitekt, Valadier frilade bågen ur en befästning. Vi orkade inte mera kultur utan gick, några stycken, över gatan till Angelino a Fiori för vätsketillförsel. Många stannade för att äta men mitt gäng skulle vänta tills vi kom till det mest romerska i Rom, de gamla delarna av Trastevere = trans Tiberim. När vi korsade Circus Maximus stannade vi till hos en samling unga nunnor tillhörande ”Religious Family of the Incarnated World”. Prästerna organiserades 1984 och systrarna 1988. Deras olika dräkter var färgstarka mot den gröna gräsmattan. Koptiskt kristna nunnor från Turkiet, Italien, Argentina och Ukraina fanns bl a. De hade picnic men gav oss en intervju. Trastevere ligger i en krök av Tibern med kullen Monte Gianicolo, Roms nionde, i väster. Kanske det skyddade läget har gjort att den genuina atmosfären behållits genom seklerna. Man anser sig här mera romersk än romarna, har egen dialekt: romanesco. Gatorna är krokiga med ålderdomliga hus, mörka trånga verkstäder, osterior och kyrkpiazzor. Turister älskar att besöka och kutupersonligheter att bo här. Vår Kristina bodde här i 30 år och det var hit hon flyttade sin stora konstsamling, myntsamling och bibliotek. När vi passerade hennes Palazzo Corsini var muséet stängt. Mittemot låg släkten Farneses sommarvilla La Farnesina. Rafaels ryktbara fresk Galateas triumf finns här, och parken lär vara en av Roms skönaste. Efter en, i mitt tycke, evighet, hittade vi en osteria som vårt lilla sällskap kunde tänka sig. Våran trerättersmeny här erbjöd resans godaste måltid. Pasta och skinka med underbar tomatsås som inledning, serverad av en in till döden trött och likgiltig flicka. Min analys var att hon var nyförälskad, hade festat hela Allhelgonahelgen och bara ville hem och sova. Efter Saltimboccan, men före Créme Caramelen frågade jag henne rent ut och, jodå, Ana Marta var nykär i en av servitörerna. När hon slutat sin tjänst och ”don Juan”, som verkade ursövd, började sin, satt de båda kvar vid vårt bord. Vi bjöds på massor av vin och blev vänner för liiiiivet! Ulf, Sven med följe anslöt och blev också trakterade. Vi hade hur roligt som helst. Vi stannade till vid 1600-talsfontänen vid Piazza di Santa Maria in Trastevere. Kyrkan här har anor från 200-talet och är en av Roms äldsta. De underbara mosaikerna ovanför fasadens fönster är från 1200-talet. Det sägs att man här kan bilda sig en uppfattning om hur Konstantins allra första Peterskyrka såg ut. De antika granitpelarna mellan de tre skeppen tog man rätt på när Alarik och hans goter hade skövlat Rom på 400-talet. Absidens skimrande mosaiker är från 1100-talet med Kristus som himlakung i kosmos. Man borde tittat i sakristian med dess realistiska fågelmotiv från antiken. Vi vandrar vidare men inte länge. De var dags för grappa och/eller cappuccino. Vi njuter av folklivet, hela Rom verkar ha helgfest på gång, familjer sitter ute och äter överallt, vilket folkliv. Hemma snöar det!!!! Så hamnar vi vid Panteon och dricker vin på torget och tittar på folk. Vissa shoppar faktiskt inför ytterligare en sittning hemma på hotellet men vissa tänker vara duktiga och motvilligt packa inför morgondagens hemresa. Minst en vecka till hade behövts!
2/11 Medresenär och färdskrivare Britt Reinhold, som undrar hur ofta hon bytt tempus i texten…….
|